Djävulsstenar

Igår föll hagel över oss, i storlek större än golfbollar men mindre än tennisbollar. Jag var på väg till stallet då himlen plötsligt öppnade sig och släppte dessa djävulsstenar över mig. När första dunsen mot biltaket hördes hade jag precis svängt in på den lilla vägen genom skogsdungen som leder fram till stallet. Jag stannande genast bilen. Så kom nästa smäll och tjong igen och pang-pang där gick framrutan sönder i en dubbelstöt. Jag kan tala om för er att det var inte alls roligt att bli attackerad av hagel sittandes i en bil alldeles ensam. Men det hela övergick ganska snabbt till ösregn, och då sprang jag ut för att prata med ridläraren. Lektionen var så klart inställd, och jag fick snällt åka hem i min buckliga Toyota.

Skadan på framrutan går inte att reparera på annat sätt än att byta ut den. Detta måste fixas fort för sprickorna blir bara längre och längre, och på måndag åker vi till New Mexico med mina föräldrar. Tur i oturen har vi fått tid för reparation redan på lördag förmiddag. Fast bucklorna får vi ha kvar ett tag till för väntetiden till att få det åtgärdat lär vara enorm. Haglet föll nämligen mitt i rusningstrafiken.