Livet på ranchen

I helgen var vi bjudna till vår hyresvärds föräldrars ranch. Det här var ingen ranch à la TV-serien Dallas, utan det var en enkel och jordnära värld som vi fick kliva in i. I våra föreställningar trodde vi att vi skulle få se en mer traditionell bondgård, där man bor och där djuren går i hagar och betar runt omkring. Så var inte fallet. Ranchen bestod visserligen av en massa mark och kor, men själva bodde de i den lilla staden. På ranchen fanns också vilda djur såsom grisar och rådjur. I Texas behövs heller ingen ladugård utan korna bor utomhus året runt. Så i våra ögon såg ranchen mest ut som en skog där det fanns kor.

Här öppnar Jeremy grinden till ägorna. Om ni tycker er ana vattendroppar på rutan ser ni rätt. Vädret var riktigt regnigt och ruskigt hela helgen.
Jag frågade Jeremy varför man alltid måste ha vapen på en ranch, och han svarade att man måste kunna försvara sig mot främst "snakes" och "illegal aliens". Han berättade att det finns tusentals ormar just där vi befann oss, och förra året sköt han ett tjugotal. Det finns också, i området, många mexikanare som korsat gränsen olagligt. Dem måste man också skydda sig mot för det är vanligt att de omringar ranchägare, tar deras fordon och till och med dödar dem. Camille och Jeremy har blivit omringade två gånger.

John Wayne och alla andra Western-hjältar, släng er i väggen! Ägaren till den här ranchen är 70 år och är fortfarande så mycket cowboy som det bara går. Vi fick aldrig se honom utan hatten och bootsen.

Vi har stannat för att ge rådjuren mat. Rådjuren "bor" på ägorna och sköts om i den mån det går med vilda djur. Eftersom alla rancher är inhängnade är det svårt får rådjuren och förflytta sig.

Sådana här utkiksposter används vid jakt. Just den här har Jeremy målat. Vi är nerbjudna på grisjakt lite längre fram i år om vi vill.

Det är inte ofta jag kan lägga ut ett kort på hela familjen. Och på det här kortet har vi till och med fått en extra medlem i bakgrunden.

Juanita och John är mycket trevliga och gästvänliga. De bjöd på rejäl husmanskost "Texas style", och en kväll när ungarna gått och lagt sig fick vi se Johns vapensamling varav en pistol var över 80 år gammal. Han visade oss också ett 40-tal pilbågsspetsar som indianerna lämnat efter sig. Samtliga har hittats på hans ranch.

Till frukost åt vi cowboy-bröd. Det smakade mycket likt scones och var ljuvligt gott. Kim åt som besatt, så vi fick receptet nedskrivit. Det är Johns mammas recept, så det känns lite som en ära att få ta del av denna släkttradition.

Sista dagen besökte vi en annan ranch för att flickorna skulle få hälsa på hästar. Som ni ser på bilden, fick de åka några tiotal meter på truckens flak. Mamma och pappa var också med.

Både Kim och Kitty tyckte det var kul att ge hästarna hö. Kim tyckte att höet var som glass för hästarna.

I denna hage gick kor och betade. Det har varit mycket torrt, och korna var magra konstaterade John och Juanita. Regnet som har fallit de senaste dagarna är, för dem, som en gudagåva.

På hemvägen stötte vi på en inte helt ovanlig syn i Texas - en monstertruck. Vad får en människa att åka runt i sådana här bilar?, undrar vi.

Nästan alldeles hemma ville min dotter att jag skulle ta ett kort på mig sjäv. Så här är jag!