Första ridlektionen

Igår började jag rida igen efter ett uppehåll på nästan 20 år. Herregud vad länge! Och vad gammal jag känner mig nu - 20 år! Ridningen gick i alla fall över all förväntan. Visst var jag ringrostig, men det satt liksom i kroppen, precis som när man lär sig cykla. Switch Villo Stable, stallet jag valt, ligger med gångavstånd från vårt hus vilket är helt otroligt för att vara i den här staden. Stallet är vackert beläget i ett grönområde, och bostadshus bildar en mur runtomkring. Det är därför jag inte sett det förrän nu. Ja, det var faktiskt deras hemsida som jag fann först, och något förvånad blev jag när jag insåg att stallet låg så nära vårt hem.

Switch Villo har specialiserat sig i hoppning, så varje gång hoppar man. Jag har alltid gillat att hoppa, men var inte säker på om jag skulle våga första lektionen. Efter att ridläraren sett mig rida ett tag konstaterade hon att jag var kapabel till att hoppa. Okej, då var det bara att sätta fart på hästen mot hinderbanan. Hindrena var nog inte högre än 40 centimeter, jag har hoppat högre än så, men jag var ändå mycket stolt över mig själv efter att ha hela banan utan att riva och utan att trilla av. Min nya ridlärare tyckte att det gått mycket bra för mig med tanke på att jag inte ridit på så länge. Hon sa också att nu kommer jag inte att kunna gå på en vecka, och jag var helt inställd på att gå som Zeb Macahan idag. Men det känns faktiskt inte så farligt; lite träningsvärk har jag, men inte värre än att jag kan gå normalt. Tur det, för att gå som Zebban vill man ju bara inte!