Så var vi då hemma från vår semester i New Orleans, och det har varit en häftig upplevelse. Framförallt har vi lyssnat på musik, ätit god mat från det kreolska och cajunska köket, liksom prövat typiska drinkar som till exempel "The Hurricane". På Bourbon Street var festen konstant, och gatan besöktes av allt från jazzintresserade pensionärer till partyutklädda bögar. Vi trivdes alldeles utmärkt på de gamla jazzklubbarna. Själva staden New Orleans var fin på många sätt, men jag trodde att den skulle vara vackrare och mer romantisk. Problemet, som Alain och jag ser det, är att många människor fortfarande inte återvänt efter Katrina, och därför var åtskilliga hus obebodda och höll på att förfalla. French Quarter livnärde sig enbart på turism, och det var lite tragiskt att se. Det värsta minnet från New Orleans är när vi skulle gå till "Garden District" och istället hamnade i riktiga slumkvarter. Vi gick förbi polisbilar med blinkande ljus och avstängning med gul tejp. Vi frågade en polis vad som hänt och hon svarade "One got shot". Vi visste inte hur fort vi skulle komma därifrån.
En höjdpunkt utanför New Orleans var vår airboat-tur i träskmarkerna även kallade för "Bayous". Att åka en airboat var verkligen som att sväva på vattnet, och det var riktigt häftigt. I dessa träskmarker finns massor av aligatorer som vi fick se. För att djuren skulle komma närmare båten kastade guiden ut mashmallows för det är tydligen något som aligatorer gillar. Det var också intressant och kusligt att åka upp längs Missisippofloden för att besöka en av de få plantager som finns kvar. Särskilt obehagligt var det att höra om slavarnas situation och att besöka en slavbostad.
Gatumusikanter fanns det i massor
Ett fint hus
Alain och jag på Bourbon Street
Bourbon Street
Frukostdags
Pariskänsla
Ô Toulouse
I träskmarkerna
Alligator
Airboat
Plantaget vi besökte
Slavbostäder där det bodde två familjer i varje hus. Den bakre delen har byggts på senare.
Som mest fanns här 138 stugor som låg i två långa rader ut i sockerplantagen.
5 kommentarer:
Ja, denna gång var jag först, Laila. Jag sitter mitt emot Mia och väntar på att hon ska bli klar och det är hon nu. Undertiden som de roade sig i New Orleans var vi barnpassare som jag skrev om i förra inlägget. Vi bodde först i San Antonio och sen nere vid Corpus Christi. Vi blev stamgäster på Pier 99, en mycket speciell restaurang som ligger precis vid havet. De har rock/country/blues-band som spelar där varje kväll och Kitty blev deras maskot när hon utförde sin dans i takt till musiken. "I think she loves jazz music" sa sångaren i bandet.
Wow....later som en trevligt upplevelse o jisses...d va ni varda EGENTID!
Serios Kille, den dar me pianot :)
I morse ringde Kine till Kim pa en kam!! HAHAHA!
Vilken intressant blandning ni fick till där i NO! Finfina bilder och jaa, jag kan lätt säga att jag gärna hade gjort samma resa med samma inslag :) Förutom det läskiga kvarteret då, förstås!
Kramar & bisous från Cecilia C
Hej
Låter som att ni har haft det störtskönt. Egentid tillsammans behövs! Längtar också efter det. Själva har vi det som vanligt, frukosttjafs,
påklädningstjafs, skyndatjafs, sluta-bråka-tjafs mm. Nej det är inte alltid lika tjatigt men nästan.
Men i tisdags hade jag och barnen en superdag, vi tog tåget till Gbg och gick på naturhistoriska. Barnen älskade det och Anton är glad över att ha sett kungen av alla örnar, kungsörnen:) Skönt när något blir så lyckat.
Ha det bra
Kram
Fick Alain bara tabasco till frukost? Ja, det kreolska köket verkar ju spännande... :)
I morgon ska vi ha fest med fajitas och amerikansk öl. Med lite tur kanske vi får ökenvärme och coola liveband med, men jag vågar inte hoppas för mycket.
Vi får skypa snart!
Skicka en kommentar