New Orleans

Så var vi då hemma från vår semester i New Orleans, och det har varit en häftig upplevelse. Framförallt har vi lyssnat på musik, ätit god mat från det kreolska och cajunska köket, liksom prövat typiska drinkar som till exempel "The Hurricane". På Bourbon Street var festen konstant, och gatan besöktes av allt från jazzintresserade pensionärer till partyutklädda bögar. Vi trivdes alldeles utmärkt på de gamla jazzklubbarna. Själva staden New Orleans var fin på många sätt, men jag trodde att den skulle vara vackrare och mer romantisk. Problemet, som Alain och jag ser det, är att många människor fortfarande inte återvänt efter Katrina, och därför var åtskilliga hus obebodda och höll på att förfalla. French Quarter livnärde sig enbart på turism, och det var lite tragiskt att se. Det värsta minnet från New Orleans är när vi skulle gå till "Garden District" och istället hamnade i riktiga slumkvarter. Vi gick förbi polisbilar med blinkande ljus och avstängning med gul tejp. Vi frågade en polis vad som hänt och hon svarade "One got shot". Vi visste inte hur fort vi skulle komma därifrån.

En höjdpunkt utanför New Orleans var vår airboat-tur i träskmarkerna även kallade för "Bayous". Att åka en airboat var verkligen som att sväva på vattnet, och det var riktigt häftigt. I dessa träskmarker finns massor av aligatorer som vi fick se. För att djuren skulle komma närmare båten kastade guiden ut mashmallows för det är tydligen något som aligatorer gillar. Det var också intressant och kusligt att åka upp längs Missisippofloden för att besöka en av de få plantager som finns kvar. Särskilt obehagligt var det att höra om slavarnas situation och att besöka en slavbostad.

Gatumusikanter fanns det i massor

Ett fint hus

Alain och jag på Bourbon Street

Bourbon Street

Frukostdags

Pariskänsla

Ô Toulouse

I träskmarkerna

Alligator

Airboat

Plantaget vi besökte

Slavbostäder där det bodde två familjer i varje hus. Den bakre delen har byggts på senare. 

Som mest fanns här 138 stugor som låg i två långa rader ut i sockerplantagen.

Promenad i SoCo

I södra Austin ligger South Congress Avenue, även kallad SoCo

Här finns justa restauranger, kaféer och affärer

Ett gammalt klassiskt hotell i SoCo med en något obscen skylt

Hålla mormor och morfar i handen

Turkost utanför Amy's Ice Cream

Äntligen!

Pumkor, fågelskrämmor och utklädda flickor - Citrouilles, épouvantails et petites filles déguisées

Igår kom mina föräldrar hit, och direkt slungas dem in i riktigt amerikanskt Halloweenfirande. Ja, det är förståss inte Halloween ännu, men hela oktober månad är späckad av olika Halloweenevenenmang. Tillsammans med våra vänner Cody, Juan och Mia åkte vi till Red Barn Garden Center som bjöd på mat, musik, olika halloweenlekar, dekorering av pumpor och tillverkning av fågelskrämmor. Kolla in den blåa fågelskrämman som vi gjorde på fotot längst längst ner till höger.

Hier mes parents sont arrivés ici et ils sont directement embarqués dans la très américaine célébration d'Halloween. Bien sur ce n'est pas encore Halloween, mais tout le mois d'Octobre est rempli de différents évèvenements liés à cette fête. 

      

Ormar är inga roliga djur

Idag har det för ovanlighetens skull regnat nästan hela dagen. Som tur var höll det upp under förmiddagen precis då Kim och hennes klass var på studiebesök på Austin Nature & Science Center. Kitty, jag och tre andra mammor följde med. Först samlades barnen runt en anställd som visade olika djur och berättade om dem. De fick bland annat se en kanin, en vessla och en majssnok som de sedan fick känna på. Kim ville gärna klappa ormen som hon tyckte kändes kladdig. Sedan fick de gå ut och titta på de lite större djuren tillsammans med guiden.

Appropå ormar så har jag det senaste hört så många ormhistorier ifrån Austin att jag är helt övertygad om att hela vår trädgård är full av dem. Min fobi blev ju inte bättre när jag såg en bok som hette "Texas Snakes" som var typ 300 sidor tjock. Jag köpte inte boken, men när jag kom hem läste jag om ormar på nätet. Så nu vet jag precis vilka texasormar som är giftiga, vilka som inte är det och vilka som är vanliga att se här i Austin. Jag har hitintills förträngt det här med att det finns ormar i Texas, men nu har jag alltså blivit helt besatt. Vi får hoppas att det snart går över.

                               

Rena stenåldern

Här älskar man att använda checkar. För oss är det rena stenåldern, och dessutom är det osäkert och lätt att förfalska. Jag har till exempel en vän här som fick sin check förfalskad. För ett tag sedan skulle Alains företag betala tillbaka två stora belopp till oss. Vi tänkte att det här kommer att gå smidigt genom att pengarna kommer in på Alains konto, men icke! Pengarna skulle betalas ut via checkar och skickas från Dallas till Austin med logistikföretaget Fedex. Är man inte hemma när Fedex kommer lämnar de bara brevet eller paketet utanför dörren. Man vet heller inte riktigt när de kommer så jag fick snällt hålla mig hemma tills första checken var innanför husets väggar. Inför nästa summa pengar försökte Alain få Ericsson att sätta in pengarna på hans konto istället. Men det gick inte vägen, utan jag fick återigen gå hemma i väntan och rulla tummarna. Alain är övertygad om att amerikanerna hellre betalar för en service (i detta fall Fedex) istället för att betala en avgift (i detta fall för en transaktion). För oss är det obegripligt att gå till väga på detta klumpiga sätt, och inte kan det vara billigare heller.

Fina till Halloween - Jolies pour Halloween

                   

 

Sviter från helgens äventyr

I morse när jag vaknade var jag fortfarande sliten efter vår tuffa campinghelg, så sliten att jag faktiskt halkade och trillade i duschen efter att ha tvålat in mina fötter. Resten av dagen fortlöpte relativt smärtfritt ända tills vi bestämde oss för att äta middag på Mc Donald's. När jag kom fram till kassan försökte jag beställa en Big n' Nasty till mig själv. Först fattade jag inte varför alla skrattade så, men när Alain väste till mig att hamburgaren heter Big n' Tasty förstod jag vad jag sagt.

Katastrof-camping

Ja, så var det dags för familjen Roux att ge sig ut på campingäventyr igen, och den här gången blev det verkligen betoning på ÄVENTYR. Vi hade på Internet hittat en naturpark vid Lake Buchanan som såg bra ut. Utöver campingplatsen hade stället pool, strand, affär, restaurang, båtutflykter och stugby så det verkade passa oss bra. Vi såg fram emot en mysig helg med bad och avkoppling, men när vi kom dit i fredags eftemiddag var det raka motsatsen till vad vi hade i tankarna.

Först och främst var parken så stor så att man var tvungen att åka bil vart man än skulle. När vi sedan checkat in och blivit dirigerade till vår tältplats upptäckte vi att vi skulle campa i rena vildmarken. Det värsta var den torra jorden på marken som gjorde allt smutsigt, särskilt Kitty. När vi gick ner för att titta på sjön möttes vi av en allt annat än vacker natur; det låg döda kvistar och träd längs med hela kustremsan och allt var aldeles grått och torrt. Att bada där var helt uteslutet. Men vi tänkte "det här ska nog gå" och blev glada när vi hittade en liten gräsplatt där vårt tält precis fick plats. Men som om vi inte haft nog med otur började det åska och blixtra oroväckande när vi satte upp tältet, men tack och lov föll regnet inte över oss.

Inga fler än vi campade den natten. Fast vi hade sällskap av mygg, spindlar och andra insekter, och vi fick besök av ett råttliknande djur som vi inte vet namnet på. Mitt i natten vaknade jag av tassande ljud utanför tältet, och sen var det något som började krafsa på tältet. När jag sedan hörde morrande blev jag både livrädd och nyfiken och tog en av våra ficklampor för att lysa ut i bäckmörkret. Tältet har fönster med myggnät så jag behövde inte gå ut. Där ute såg jag en tvättbjörn som försökte få tag på våra sopor som var uppknytna runt en tältpinne. Den lyckades till slut och alla sopor föll ut. Sen kom det två tvättbjörnar till som också var hungriga, och då började de bråka om maten. Nu klarade jag inte längre av att uppleva det hela hela ensam och väckte Alain som yrvaken undrade vad det var frågan om. När maten var uppäten gav de sig äntligen iväg, men ni kan ju fatta att det var svårt att somna om efter det. Ungarna sov, som tur var, djupt då dramat utspelade sig.

På något sätt lyckades jag slumra till, och när jag nästa gång öppnade ögonen var det ljust ute. På lördagen hade vi bokat biljetter till en båtfärd på sjön för att se vattenfall och åka på Colorado River, men på grund av den låga vattennivån i sjön fick vi varken se det ena eller det andra. Men vi fick i alla fall förklarat för oss varför kustremsan såg ut som den gjorde; det var sjöbotten vi såg och eftersom det är en konstgjord sjö såg det så fult ut.

När båtturen var över hade vi fått nog och lämnade parken trots att vi betalat för två nätter. Vi bestämde oss för att åka och hälsa på Cody, Juan och Mia en dag tidigare än planerat. De befann sig i Tow, ett litet samhälle vid norvästra hörnet av Lake Buchan. Vi hade ingen aning om det fanns någon camping där, men av en slump körde vi förbi en turistbyrå och en snäll dam gav oss adressen till en campingplats som tack och lov var helt normal om än folktom. Dagen slutade bra med bar-b-que och trevligt sällskap i våra vänners stuga. Söndagen bjöd på vacker soluppgång, god lunch i samhället Llano och besök på en vingård med vinprovning. Vi köpte med oss fem flaskor hem. Resan som började så katastrofalt slutade faktistk helt okej.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Texas-kuriosa

Det är mycket viktigt för texasborna att vara störst med allt: hårfrisyrer, bilar, revbensspjäll..you name it. Visste ni till exempel att Vita Huset är större i Austin än i Washington? Ja, så är det faktiskt. Det som gör byggnaden större är en staty av en kvinna som kallas "Old Hachet Face" bara för att hon är så ful. Det bästa är att hon tydligen sattes på taket bara för att Texas State Capitol skulle bli högre än United State Capitol. The bigger the better...så är det bara!