Ya man!

Vackre och grönare ställe än Tobago får man leta efter. Stämningen på ön var lugn och avslappnad och stod i kontrast till storstadens stress. Inte heller behövde vi trängas bland en massa andra turister; stränderna var så gott som folktomma, och vi stötte endast på tre andra barnfamiljer på semester varav en var svensk. Tobagonerna var oftast hjälpsamma och trevliga även om de inte var särskilt sevice-minded. Men eftersom vi inte hade bråttom gjorde det ingenting. En sak som invånarna på ön inte gillade var att bli fotograferade. Jag blev utskälld två gånger då jag råkat ta kort på människor som hamnat framför kameran.

Det här är Duke Robinson's Villa i Black Rock där vi bodde under semestern. Vår balkong anas på första våningen bakom all grönska.


Lägenheten var stor och rymlig med två sovrum och öppet vardagsrum och kök. Oceanutsikt hade vi både från balkongen och inifrån lägenheten.


Duke Robinson har precis öppnat en kokosnöt med machete åt oss. Här dricker vi av möjlken.


Ett bageri i Black Rock som vi köpte mumsiga piroger och ljuvligt goda kockosnötsbullar ifrån.


Sådana här fruktstånd såg man lite överallt. Mango behövde man inte köpa för den frukten kunde man plocka själv. Ibland kom vår gulliga hyresvärdinna, Dorleen, ner med en fruktkort till oss full av mango, papaya och stjärnfrukt.


Crab n' Dumlings är en typisk tobogansk rätt, vilket är krabba och veteklumpar i currysås. Nja! Det var väl inte det godaste jag ätit, men nu har jag provat det i alla fall.


T & T har två ölsorter - Carib och Stag. Enligt den lokala reklamen dricker en riktig man Stag. Inte konstigt att Carib blev min favorit (och Alains också)!


På restaurangbesök där maten var ganska dyr för att vara Tobago, men Pina Coladas kunde vi köpa för 23 TT, vilket är cirka 3o kronor. Ni förstår nog att det slank ner en och annan drink i våra giriga turistmagar den kvällen.


De flesta husen var mycket vackra och färglada.


Även de här små skjulen, som inte ser så mycket ut för världen, är målade i blått och grönt.


Till Grafton Beach kunde vi gå till fots. Underbar, vacker och oftast öde.


Däremot var det livfullt när fiskarna hällde ut sin fisk i sanden till försäljning.


Det blev såklart mycket sol och bad när man är på en ö omringad av paradislika stränder. Stränderna varierade från vit sand och glasklart vatten till mörkare mer stenig sand med djupt turkost vatten.


Kitty har gjort sig en juste karnivalmask. Synd bara att det inte var någon karnival när vi var på ön.


Castara är en fin liten fiskeby. Här kommer en fiskebåt in med sin fångst.


Kitty strosar i Castara Bay.


Turtle Beach har fått sitt namn efter jättesköldpaddorna, Leather Back Turtles, som har valt ut den stranden för att lägga sina ägg. Normalt kommer sköldpaddorna upp nattetid, men vi hade turen att få se en komma upp på eftermiddagen. Det är mycket ovanligt.


Jag hade inte velat vara i den här stackars sköldpaddans kläder. Bara tänk tanken att ligga och föda inför publik!


Poulani, Katina och deras två bröder följde också med för att titta på sköldpaddan. Vi kände oss som en riktig storfamilj.


I Black Rock finns ett fort som vi besökte en dag. Det här kortet har Kim tagit.


Lite här och där på stränderna fanns små skjul där det såldes souvenirer.


Kim fick rastaflätor som hon var mycket stolt över.


På utflykt med guide till regnskogen. Med oss på turen fanns ett trevligt svensk-italienskt par. Guiden bor till och från i Sverige och kunde prata lite svenska.


Samlade för ett familjekort.


Gatuliv i huvudstaden Scarbourough. Här var bilarna och människorna många och reggaen skränade från bilar och gautförsäljare. Det verkade vara en inbördes tävlan om vem som hade den maffigaste stereon med den tyngsta basen. Kaotiskt och stressfullt.


Vi ville bara därifrån. Dessutom hittade vi ingen öppen restaurang. Det var för övrigt ett problem även andra dagar. Många restauranger var stängda eftersom det var lågsäsong.


Stranddag tillsammans med Mimmi och Lorenzo som vi träffade i regnskogen. Vi fick låna deras snorkelutrustning, och de ställde upp som barnvakter när Alain och jag gav oss ut på ett marint äventyr.


Det var ingen lek att ge sig ut och köra. Först och främst är det vänstertrafik. Sedan snirklar sig vägarna som serpentiner upp och ner. Toboganerna kör som galningar och i mitten så man fick vara snabb på bromsen hela tiden. Här är vi på rundresa och på väg ner mot Charlottesville.


Något vi inte ville missa var en båttur till Bucco Reef med en glasbottnad båt.


Här åker vi över revet och tittar på alla korallerna. Efteråt snorklade vi och fick se många fina fiskar, dock inte så färgglada. Men jag såg en stor fisk som var självlysande i blått och rosa.


Pelikaner i sikte.


English Man's Bay heter stranden i bakgrunden. Vi hade hört att det skulle vara mycket vackert där.


Kim och Kitty på stranden på English Man's Bay.


Ser ni två pickar på det här kortet så är den ena jag till häst. Jag red för första gången i mitt liv på en strand i vatten. Det var härligt.


Kim blev inbjuden att rida med andra barn några dagar senare.


En nöjd tjej som haft en härlig dag på hästryggen.

Vi vill verkligen åka tillbaka till Tobago en dag. Då ska vi segla, kanske inte hela vägen dit, men i alla fall några dagar. Vi ska ligga precis här. Ya man!