Hemkomna

Nu har vi varit hemma i 5 dagar. Flygresan gick förhållandevis bra trots en försening på 9 timmar. Vi njuter av det svala vädret och av att strosa omkring på stan (även om vi än så länge knappt hunnit med det). I förrgår kom våra grejor från magasineringen, och idag flyttar vi in i lägenheten. Allt känns underbart!

Hej då Texas!

Tack för tiden som varit. Kanske återses vi någon gång i framtiden.

Höst? Nej, torka!

I sista sekund

Att gå på baseballmatch och dricka öl och äta varm korv har man sett i många amerikanska filmer. Så här i sista sekund hann vi med det också.

Det blev inget snyft - bara kul!

Sista gången

Igår kväll gick vi bort till vår favoritrestaurang Joey's för sista gången. Det har blivit många "sista gången" den senaste tiden. Sista gången på afrikanska dansen, på ridningen, på The Little Gym, för att inte tala om alla vänner som vi inte kommer att träffa på länge. Jag vill inte säga "sista gången" för jag hoppas verkligen att jag får träffa dem igen. Alla våra kompisar är inbjudna på fest hos oss i kväll. Vi ska ha attans så kul, fast jag är säker på att en och annan tår kommer att fällas. I alla fall från mig.

Fladdermus-skådning

Under Congress Ave Bridge, downtown Austin, bor 1,5 miljoner fladdermöss. Varje kväll vid solnedgången flyger de ut tillsammans för att finna föda. Populärt är det att sätta sig vid Town Lake med picknick för att titta på spektaklet. Det ville vi också göra.


I bilen på väg ner


Inte rädda för att cykla


Vackert ljus över Town Lake


Väntans tider


Nej, det ska vi inte göra


Utflygning

Mera fladdermöss

Liten skådare


Austin by night


Biograf


Capitol State Building

Fantastiskt fynd

Jag blir lite köp- och säljgalen när jag dagarna i ända lägger ut annonser på Craigslist, den amerikanska motsvarigheten till Blocket, och ger svar till alla intresserade. Dessutom, när det väl kommer till kritan, ångrar sig många. Det är en tidskrävande process. Häromdagen såg jag en annons från en kvinna som sålde sin dotters barbiedockor, samt massor av kläder, skor och väskor mm. Hon ville också bli av med en vespa, en skönhetssalong och en rosa låda till Barbies alla asseccoarer. Jag nappade på allt utom dockorna, och idag inhandlade vi fynden för $20 (140 kr). Kim blev lyrisk, särskilt för där fanns så många prinsessklänningar, vissa av dem helt oanvända. Hon satt länge och lekte med sina nya leksaker. Perfekt när vi knappt har några kvar här. Nu ska vi bara få hem det också. Jag får se till att pula ner det någonstans.

Försäljning i full gång

Att sälja möbler är ett heltidsjobb; förutom att vi blev av med vår säng snabbt har försäljningen gått trögt. Igår lossnade det då vi blev av med vår byrå samt Kims säng och bokylla. Hon som köpte flickmöblerna vill också ha vår soffa som hon kommer och hämtar på söndag. Konstigt nog har vi haft svårt att sälja den, men den här kvinnan var ute efter exakt den soffa som vi har. Hon hade varit på IKEA och tittat och insett att den inte fanns i lila tyg längre och var besviken. Eld och lågor blev hon över vår "raritet", och vi lika glada över att ha fått en köpare. Länge funderade vi på att ta med soffan hem, men efter många om och men fick den stanna kvar här. Den är rätt fin eller hur?

Tomt

Nu har flyttlasset till Sverige gått med det mesta av våra grejor. Kim var hos en kompis under tiden. När hon kom hem och såg lekrummet och hennes rum stå tomma blev hon jätteledsen. Jag förklarade att alla hennes saker ska åka båt till Varberg så de är inte borta för alltid. "Men om båten är platt och dom trillar ut?", snyftade Kim. Jag fick då försäkra henne att alla grejor ligger i en stor trälåda som spikats igen och som står stadigt på båten. Inget kan trilla varken av eller ut. Sen stekte vi pannkakor, och då blev allt bra igen.


Bara några få kläder kvar.


Det är klart att det inte är kul att se sitt rum så här.

Bara en månad kvar

Vårt texanska äventyr lider mot sitt slut. På tisdag skeppas våra saker till Sverige, men vi lämnar inte landet förrän i slutet av augusti. Samtidigt som flytten håller vi också på att sälja av våra möbler. Igår gick till exempel vår säng, så nu får vi sova på golvet. Kanske blir det köksbordet som ryker nästa gång. Man kan lugnt säga att det är kaos som råder hos familjen Roux.

Helkorkat helt enkelt

Jag fick vara med om något, för mig, nytt när jag skulle köpa en söt liten stämpel utav en katt åt barnen. Den reades ut för 1 dollar, men när jag kom fram till kassan sa kassörskan åt mig att varan utgått från sortimentet och kunde därför inte säljas längre. Hon bad så mycket om ursäkt och förklarade att företagets policy var sådan att hon var tvungen att slänga stämpeln. Så i papperskorgen åkte den, och där stod jag med öppen mun. Har ni hört på maken så dumt?

Happy Birthday Kim!

"I'm five", säger Kim stolt och håller upp fem fingrar.


Födelsedagsbarnet hoppar galant över banden, men lillasyster kryper under.


Kim har själv valt designen på sin stora stora tårta.


Tårtan serveras på små bord som passar för små gäster.


Fiskdammen introduceras och blir mäkta populär.


Sist men inte minst Kims "kalaspresenter" som hon så gulligt kallar dem för.

Födelsedag nummer 2

Kim var mycket nöjd med sin dag som började med sång och paketöppning i sängen. Hon fick många fina saker, av oss en ny cykel som självklart skulle prövas dagen till ära. På eftermiddagen gick vi till poolen, middagen intogs på McDonald's och sedan åkte hela familjen till stallet för jag hade lektion. Kim tycker det är spännande med hästar och vill själv börja rida. Hon berättade för mig vad hon lärt sig: att man inte ska gå bakom en häst och att man inte ska skrika och springa bland hästar.

Det stora barnkalaset kommer vi ha på söndag då alla Kims kompisar ska fira henne på The Little Gym. I år slår vi till på stort enligt amerikansk sed.

Ingen liten lilla längre

Vår lilla tjej har blivit större för idag fyllde hon två år. Tillsammans med några få gäster åt vi prinsesstårta, delicatobollar och pepparkakor, och till det drack vi Önos hallonsaft. Tacka vet jag IKEA så att man kan få i sig lite svenskt ibland. Tårtan blev aningen originell för vad jag inte anade var att jag köpt fyra små pluttårtor istället för en stor. Kitty tyckte inte ens om dem men mumsade glatt i sig både chokladboll och pepparkaka.

Ya man!

Vackre och grönare ställe än Tobago får man leta efter. Stämningen på ön var lugn och avslappnad och stod i kontrast till storstadens stress. Inte heller behövde vi trängas bland en massa andra turister; stränderna var så gott som folktomma, och vi stötte endast på tre andra barnfamiljer på semester varav en var svensk. Tobagonerna var oftast hjälpsamma och trevliga även om de inte var särskilt sevice-minded. Men eftersom vi inte hade bråttom gjorde det ingenting. En sak som invånarna på ön inte gillade var att bli fotograferade. Jag blev utskälld två gånger då jag råkat ta kort på människor som hamnat framför kameran.

Det här är Duke Robinson's Villa i Black Rock där vi bodde under semestern. Vår balkong anas på första våningen bakom all grönska.


Lägenheten var stor och rymlig med två sovrum och öppet vardagsrum och kök. Oceanutsikt hade vi både från balkongen och inifrån lägenheten.


Duke Robinson har precis öppnat en kokosnöt med machete åt oss. Här dricker vi av möjlken.


Ett bageri i Black Rock som vi köpte mumsiga piroger och ljuvligt goda kockosnötsbullar ifrån.


Sådana här fruktstånd såg man lite överallt. Mango behövde man inte köpa för den frukten kunde man plocka själv. Ibland kom vår gulliga hyresvärdinna, Dorleen, ner med en fruktkort till oss full av mango, papaya och stjärnfrukt.


Crab n' Dumlings är en typisk tobogansk rätt, vilket är krabba och veteklumpar i currysås. Nja! Det var väl inte det godaste jag ätit, men nu har jag provat det i alla fall.


T & T har två ölsorter - Carib och Stag. Enligt den lokala reklamen dricker en riktig man Stag. Inte konstigt att Carib blev min favorit (och Alains också)!


På restaurangbesök där maten var ganska dyr för att vara Tobago, men Pina Coladas kunde vi köpa för 23 TT, vilket är cirka 3o kronor. Ni förstår nog att det slank ner en och annan drink i våra giriga turistmagar den kvällen.


De flesta husen var mycket vackra och färglada.


Även de här små skjulen, som inte ser så mycket ut för världen, är målade i blått och grönt.


Till Grafton Beach kunde vi gå till fots. Underbar, vacker och oftast öde.


Däremot var det livfullt när fiskarna hällde ut sin fisk i sanden till försäljning.


Det blev såklart mycket sol och bad när man är på en ö omringad av paradislika stränder. Stränderna varierade från vit sand och glasklart vatten till mörkare mer stenig sand med djupt turkost vatten.


Kitty har gjort sig en juste karnivalmask. Synd bara att det inte var någon karnival när vi var på ön.


Castara är en fin liten fiskeby. Här kommer en fiskebåt in med sin fångst.


Kitty strosar i Castara Bay.


Turtle Beach har fått sitt namn efter jättesköldpaddorna, Leather Back Turtles, som har valt ut den stranden för att lägga sina ägg. Normalt kommer sköldpaddorna upp nattetid, men vi hade turen att få se en komma upp på eftermiddagen. Det är mycket ovanligt.


Jag hade inte velat vara i den här stackars sköldpaddans kläder. Bara tänk tanken att ligga och föda inför publik!


Poulani, Katina och deras två bröder följde också med för att titta på sköldpaddan. Vi kände oss som en riktig storfamilj.


I Black Rock finns ett fort som vi besökte en dag. Det här kortet har Kim tagit.


Lite här och där på stränderna fanns små skjul där det såldes souvenirer.


Kim fick rastaflätor som hon var mycket stolt över.


På utflykt med guide till regnskogen. Med oss på turen fanns ett trevligt svensk-italienskt par. Guiden bor till och från i Sverige och kunde prata lite svenska.


Samlade för ett familjekort.


Gatuliv i huvudstaden Scarbourough. Här var bilarna och människorna många och reggaen skränade från bilar och gautförsäljare. Det verkade vara en inbördes tävlan om vem som hade den maffigaste stereon med den tyngsta basen. Kaotiskt och stressfullt.


Vi ville bara därifrån. Dessutom hittade vi ingen öppen restaurang. Det var för övrigt ett problem även andra dagar. Många restauranger var stängda eftersom det var lågsäsong.


Stranddag tillsammans med Mimmi och Lorenzo som vi träffade i regnskogen. Vi fick låna deras snorkelutrustning, och de ställde upp som barnvakter när Alain och jag gav oss ut på ett marint äventyr.


Det var ingen lek att ge sig ut och köra. Först och främst är det vänstertrafik. Sedan snirklar sig vägarna som serpentiner upp och ner. Toboganerna kör som galningar och i mitten så man fick vara snabb på bromsen hela tiden. Här är vi på rundresa och på väg ner mot Charlottesville.


Något vi inte ville missa var en båttur till Bucco Reef med en glasbottnad båt.


Här åker vi över revet och tittar på alla korallerna. Efteråt snorklade vi och fick se många fina fiskar, dock inte så färgglada. Men jag såg en stor fisk som var självlysande i blått och rosa.


Pelikaner i sikte.


English Man's Bay heter stranden i bakgrunden. Vi hade hört att det skulle vara mycket vackert där.


Kim och Kitty på stranden på English Man's Bay.


Ser ni två pickar på det här kortet så är den ena jag till häst. Jag red för första gången i mitt liv på en strand i vatten. Det var härligt.


Kim blev inbjuden att rida med andra barn några dagar senare.


En nöjd tjej som haft en härlig dag på hästryggen.

Vi vill verkligen åka tillbaka till Tobago en dag. Då ska vi segla, kanske inte hela vägen dit, men i alla fall några dagar. Vi ska ligga precis här. Ya man!