Svensk i Texas

Hemkomna

2009-09-03T03:18:00.004-05:00

Nu har vi varit hemma i 5 dagar. Flygresan gick förhållandevis bra trots en försening på 9 timmar. Vi njuter av det svala vädret och av att strosa omkring på stan (även om vi än så länge knappt hunnit med det). I förrgår kom våra grejor från magasineringen, och idag flyttar vi in i lägenheten. Allt känns underbart!

Hej då Texas!

2009-08-28T07:55:00.004-05:00

Tack för tiden som varit. Kanske återses vi någon gång i framtiden.

Höst? Nej, torka!

2009-08-27T08:54:00.010-05:00

I sista sekund

2009-08-26T11:27:00.013-05:00

Att gå på baseballmatch och dricka öl och äta varm korv har man sett i många amerikanska filmer. Så här i sista sekund hann vi med det också.

Det blev inget snyft - bara kul!

2009-08-23T12:13:00.018-05:00

Sista gången

2009-08-22T08:39:00.004-05:00

Igår kväll gick vi bort till vår favoritrestaurang Joey's för sista gången. Det har blivit många "sista gången" den senaste tiden. Sista gången på afrikanska dansen, på ridningen, på The Little Gym, för att inte tala om alla vänner som vi inte kommer att träffa på länge. Jag vill inte säga "sista gången" för jag hoppas verkligen att jag får träffa dem igen. Alla våra kompisar är inbjudna på fest hos oss i kväll. Vi ska ha attans så kul, fast jag är säker på att en och annan tår kommer att fällas. I alla fall från mig.

Fladdermus-skådning

2009-08-15T08:57:00.017-05:00

Under Congress Ave Bridge, downtown Austin, bor 1,5 miljoner fladdermöss. Varje kväll vid solnedgången flyger de ut tillsammans för att finna föda. Populärt är det att sätta sig vid Town Lake med picknick för att titta på spektaklet. Det ville vi också göra.

I bilen på väg ner

Inte rädda för att cykla

Vackert ljus över Town Lake

Väntans tider

Nej, det ska vi inte göra

Utflygning

Mera fladdermöss

Liten skådare

Austin by night

Biograf

Capitol State Building

Fantastiskt fynd

2009-08-14T14:45:00.016-05:00

Jag blir lite köp- och säljgalen när jag dagarna i ända lägger ut annonser på Craigslist, den amerikanska motsvarigheten till Blocket, och ger svar till alla intresserade. Dessutom, när det väl kommer till kritan, ångrar sig många. Det är en tidskrävande process. Häromdagen såg jag en annons från en kvinna som sålde sin dotters barbiedockor, samt massor av kläder, skor och väskor mm. Hon ville också bli av med en vespa, en skönhetssalong och en rosa låda till Barbies alla asseccoarer. Jag nappade på allt utom dockorna, och idag inhandlade vi fynden för $20 (140 kr). Kim blev lyrisk, särskilt för där fanns så många prinsessklänningar, vissa av dem helt oanvända. Hon satt länge och lekte med sina nya leksaker. Perfekt när vi knappt har några kvar här. Nu ska vi bara få hem det också. Jag får se till att pula ner det någonstans.

Försäljning i full gång

2009-08-12T11:17:00.009-05:00

Att sälja möbler är ett heltidsjobb; förutom att vi blev av med vår säng snabbt har försäljningen gått trögt. Igår lossnade det då vi blev av med vår byrå samt Kims säng och bokylla. Hon som köpte flickmöblerna vill också ha vår soffa som hon kommer och hämtar på söndag. Konstigt nog har vi haft svårt att sälja den, men den här kvinnan var ute efter exakt den soffa som vi har. Hon hade varit på IKEA och tittat och insett att den inte fanns i lila tyg längre och var besviken. Eld och lågor blev hon över vår "raritet", och vi lika glada över att ha fått en köpare. Länge funderade vi på att ta med soffan hem, men efter många om och men fick den stanna kvar här. Den är rätt fin eller hur?

Tomt

2009-08-05T08:15:00.012-05:00

Nu har flyttlasset till Sverige gått med det mesta av våra grejor. Kim var hos en kompis under tiden. När hon kom hem och såg lekrummet och hennes rum stå tomma blev hon jätteledsen. Jag förklarade att alla hennes saker ska åka båt till Varberg så de är inte borta för alltid. "Men om båten är platt och dom trillar ut?", snyftade Kim. Jag fick då försäkra henne att alla grejor ligger i en stor trälåda som spikats igen och som står stadigt på båten. Inget kan trilla varken av eller ut. Sen stekte vi pannkakor, och då blev allt bra igen.

Bara några få kläder kvar.

Det är klart att det inte är kul att se sitt rum så här.

Bara en månad kvar

2009-08-02T11:34:00.005-05:00

Vårt texanska äventyr lider mot sitt slut. På tisdag skeppas våra saker till Sverige, men vi lämnar inte landet förrän i slutet av augusti. Samtidigt som flytten håller vi också på att sälja av våra möbler. Igår gick till exempel vår säng, så nu får vi sova på golvet. Kanske blir det köksbordet som ryker nästa gång. Man kan lugnt säga att det är kaos som råder hos familjen Roux.

Helkorkat helt enkelt

2009-07-28T15:32:00.006-05:00

Jag fick vara med om något, för mig, nytt när jag skulle köpa en söt liten stämpel utav en katt åt barnen. Den reades ut för 1 dollar, men när jag kom fram till kassan sa kassörskan åt mig att varan utgått från sortimentet och kunde därför inte säljas längre. Hon bad så mycket om ursäkt och förklarade att företagets policy var sådan att hon var tvungen att slänga stämpeln. Så i papperskorgen åkte den, och där stod jag med öppen mun. Har ni hört på maken så dumt?

Happy Birthday Kim!

2009-07-26T21:58:00.013-05:00

"I'm five", säger Kim stolt och håller upp fem fingrar.

Födelsedagsbarnet hoppar galant över banden, men lillasyster kryper under.

Kim har själv valt designen på sin stora stora tårta.

Tårtan serveras på små bord som passar för små gäster.

Fiskdammen introduceras och blir mäkta populär.

Sist men inte minst Kims "kalaspresenter" som hon så gulligt kallar dem för.

Födelsedag nummer 2

2009-07-22T22:47:00.010-05:00

Kim var mycket nöjd med sin dag som började med sång och paketöppning i sängen. Hon fick många fina saker, av oss en ny cykel som självklart skulle prövas dagen till ära. På eftermiddagen gick vi till poolen, middagen intogs på McDonald's och sedan åkte hela familjen till stallet för jag hade lektion. Kim tycker det är spännande med hästar och vill själv börja rida. Hon berättade för mig vad hon lärt sig: att man inte ska gå bakom en häst och att man inte ska skrika och springa bland hästar.

Det stora barnkalaset kommer vi ha på söndag då alla Kims kompisar ska fira henne på The Little Gym. I år slår vi till på stort enligt amerikansk sed.

Ingen liten lilla längre

2009-07-16T20:15:00.022-05:00

Vår lilla tjej har blivit större för idag fyllde hon två år. Tillsammans med några få gäster åt vi prinsesstårta, delicatobollar och pepparkakor, och till det drack vi Önos hallonsaft. Tacka vet jag IKEA så att man kan få i sig lite svenskt ibland. Tårtan blev aningen originell för vad jag inte anade var att jag köpt fyra små pluttårtor istället för en stor. Kitty tyckte inte ens om dem men mumsade glatt i sig både chokladboll och pepparkaka.

Ya man!

2009-07-08T09:11:00.072-05:00

Vackre och grönare ställe än Tobago får man leta efter. Stämningen på ön var lugn och avslappnad och stod i kontrast till storstadens stress. Inte heller behövde vi trängas bland en massa andra turister; stränderna var så gott som folktomma, och vi stötte endast på tre andra barnfamiljer på semester varav en var svensk. Tobagonerna var oftast hjälpsamma och trevliga även om de inte var särskilt sevice-minded. Men eftersom vi inte hade bråttom gjorde det ingenting. En sak som invånarna på ön inte gillade var att bli fotograferade. Jag blev utskälld två gånger då jag råkat ta kort på människor som hamnat framför kameran.

Det här är Duke Robinson's Villa i Black Rock där vi bodde under semestern. Vår balkong anas på första våningen bakom all grönska.

Lägenheten var stor och rymlig med två sovrum och öppet vardagsrum och kök. Oceanutsikt hade vi både från balkongen och inifrån lägenheten.

Duke Robinson har precis öppnat en kokosnöt med machete åt oss. Här dricker vi av möjlken.

Ett bageri i Black Rock som vi köpte mumsiga piroger och ljuvligt goda kockosnötsbullar ifrån.

Sådana här fruktstånd såg man lite överallt. Mango behövde man inte köpa för den frukten kunde man plocka själv. Ibland kom vår gulliga hyresvärdinna, Dorleen, ner med en fruktkort till oss full av mango, papaya och stjärnfrukt.

Crab n' Dumlings är en typisk tobogansk rätt, vilket är krabba och veteklumpar i currysås. Nja! Det var väl inte det godaste jag ätit, men nu har jag provat det i alla fall.

T & T har två ölsorter - Carib och Stag. Enligt den lokala reklamen dricker en riktig man Stag. Inte konstigt att Carib blev min favorit (och Alains också)!

På restaurangbesök där maten var ganska dyr för att vara Tobago, men Pina Coladas kunde vi köpa för 23 TT, vilket är cirka 3o kronor. Ni förstår nog att det slank ner en och annan drink i våra giriga turistmagar den kvällen.

De flesta husen var mycket vackra och färglada.

Även de här små skjulen, som inte ser så mycket ut för världen, är målade i blått och grönt.

Till Grafton Beach kunde vi gå till fots. Underbar, vacker och oftast öde.

Däremot var det livfullt när fiskarna hällde ut sin fisk i sanden till försäljning.

Det blev såklart mycket sol och bad när man är på en ö omringad av paradislika stränder. Stränderna varierade från vit sand och glasklart vatten till mörkare mer stenig sand med djupt turkost vatten.

Kitty har gjort sig en juste karnivalmask. Synd bara att det inte var någon karnival när vi var på ön.

Castara är en fin liten fiskeby. Här kommer en fiskebåt in med sin fångst.

Kitty strosar i Castara Bay.

Turtle Beach har fått sitt namn efter jättesköldpaddorna, Leather Back Turtles, som har valt ut den stranden för att lägga sina ägg. Normalt kommer sköldpaddorna upp nattetid, men vi hade turen att få se en komma upp på eftermiddagen. Det är mycket ovanligt.

Jag hade inte velat vara i den här stackars sköldpaddans kläder. Bara tänk tanken att ligga och föda inför publik!

Poulani, Katina och deras två bröder följde också med för att titta på sköldpaddan. Vi kände oss som en riktig storfamilj.

I Black Rock finns ett fort som vi besökte en dag. Det här kortet har Kim tagit.

Lite här och där på stränderna fanns små skjul där det såldes souvenirer.

Kim fick rastaflätor som hon var mycket stolt över.

På utflykt med guide till regnskogen. Med oss på turen fanns ett trevligt svensk-italienskt par. Guiden bor till och från i Sverige och kunde prata lite svenska.

Samlade för ett familjekort.

Gatuliv i huvudstaden Scarbourough. Här var bilarna och människorna många och reggaen skränade från bilar och gautförsäljare. Det verkade vara en inbördes tävlan om vem som hade den maffigaste stereon med den tyngsta basen. Kaotiskt och stressfullt.

Vi ville bara därifrån. Dessutom hittade vi ingen öppen restaurang. Det var för övrigt ett problem även andra dagar. Många restauranger var stängda eftersom det var lågsäsong.

Stranddag tillsammans med Mimmi och Lorenzo som vi träffade i regnskogen. Vi fick låna deras snorkelutrustning, och de ställde upp som barnvakter när Alain och jag gav oss ut på ett marint äventyr.

Det var ingen lek att ge sig ut och köra. Först och främst är det vänstertrafik. Sedan snirklar sig vägarna som serpentiner upp och ner. Toboganerna kör som galningar och i mitten så man fick vara snabb på bromsen hela tiden. Här är vi på rundresa och på väg ner mot Charlottesville.

Något vi inte ville missa var en båttur till Bucco Reef med en glasbottnad båt.

Här åker vi över revet och tittar på alla korallerna. Efteråt snorklade vi och fick se många fina fiskar, dock inte så färgglada. Men jag såg en stor fisk som var självlysande i blått och rosa.

Pelikaner i sikte.

English Man's Bay heter stranden i bakgrunden. Vi hade hört att det skulle vara mycket vackert där.

Kim och Kitty på stranden på English Man's Bay.

Ser ni två pickar på det här kortet så är den ena jag till häst. Jag red för första gången i mitt liv på en strand i vatten. Det var härligt.

Kim blev inbjuden att rida med andra barn några dagar senare.

En nöjd tjej som haft en härlig dag på hästryggen.

Vi vill verkligen åka tillbaka till Tobago en dag. Då ska vi segla, kanske inte hela vägen dit, men i alla fall några dagar. Vi ska ligga precis här. Ya man!

Kort fran paradisön

2009-07-01T16:52:00.004-05:00

Ni kan tro att vi har det underbart. Vi badar och solar pa ljuvliga stränder och njuter av öns oslagbara natur. Lägenheten vi bor i ar perfekt för oss med utsikt över havet fran balkongen. Familjen vi hyr av har barn som Kim och Kitty lekar med sa fort vi är hemma. Vi har besökt regnskogen, akt bat till barriärrev, sett en jättesköldpadda pa stranden och ätit kockosnöt som hyresvärden öppnat at oss med machete. Mango äter vi varje dag. Det räcker att titta nedat sa hittar man en mogen och fin. Nu hinner jag inte skriva mer utan far berätta mer när jag kommer hem igen och visa bilder. Jag fick chansen att lana en dator med Internet precis nu. Den tog jag.

Ja må jag leva...

2009-06-17T21:50:00.004-05:00

Min 36 års dag firades inte med pompa och ståt, men jag fick present och frukost på sängen. Det räcker långt. Resten av dagen har mest gått åt till att få allt färdigt inför avresan till Tobago i morgon. Men vi hann med ett dopp i poolen, och efter det att barnen gått och lagt sig drack Alain och jag lite vin och åt god ost. Champagnen sparar vi tills vi kommer fram till Tobago. Jag ser framför mig att vi sitter på balkongen en kväll och blickar ut över havet medan vi smuttar på utsökt bubbel. Det känns lite smått overkligt att vi ska till Karibien. Det är en resa jag bara kunnat drömma om innan, och här sitter jag i startgropen med pirrrande mage. Lite konstigt är det att åka på solsemester och veta att det är svalare dit jag ska än där jag befinner mig just nu. I Austin har vi hiskliga 40 grader, och på Tobago "bara" 30. Det ska bli skönt med lite svalka (och inte trodde jag att jag någonsin skulle tycka att 30 grader är svalt. Hur ska det gå när vi flyttar hem till nordliga breddgrader igen?)

Jag hoppas kunna blogga lite ifrån ön. Vi blir borta i tre veckor, men kolla in på bloggen lite då och då, för jag kanske kommer till ett internetcafé någon dag. Då kan jag inte låta bli att skriva.

Varma San Antonio

2009-06-16T08:36:00.025-05:00

Att spendera helgen i ett 40 grader varmt San Antonio var trevligt men inte helt enkelt för resesällskapets barn och gravida kvinna. Ungarnas absoluta favorit var hotellets pool, och jag måste erkänna att utan ett svalkande dopp hade värmen varit outhärdlig. Men eftersom San Antonio är en charmig stad är det lätt att trivas. Som sig bör strosade vi på lummiga River Walk och besökte historiska Alamo som är en symbol för frihet. Vi hittade även på annat smått och gott och helgen får, trots höga temperaturer, mycket godkänt.

Promenad i bredd med Alamo i bakgrunden.

Alamo från sidan

Det är högtidligt när man ska gå in i självaste huvudbyggnaden.

Alamos trägdård

Vårt hotell

Hotellet var stämningsfullt, elegant och historiskt.

River Walk

Söt kiosk

Lekpaus

Här åkte vi upp till flickornas stora förtjusning.

När vi kom ner igen hade det blivit mörkt.

Silly girls

Uppför trappan till Joe's där vi avslutade vår helg tillsammans.

Vi åker bil

2009-06-11T10:13:00.002-05:00

Är det någon mer än vi som känner igen sig?

Avslutningar

2009-06-10T18:16:00.010-05:00

Nu har Kim sommarlov. Sista skoldagen var igår, och på skolan firades det med vattenlek. Kim och Kitty har också haft avslutning på The little gym. Barnen visade vad de lärt sig under terminen och fick både medalj och diplom.

Riktigt njutfullt

2009-06-06T21:18:00.033-05:00

Vår utflykt började med lunch på den här mysiga restaurangen i Gruene som en gång i tiden tjänat som kvarn. Deras margaritas var superba och fisken jag åt utsökt.

Uteplatsen bestod av enorma terasser i flera plan. Man skuggades av stora ekträd vilket gav en skön svalka i hettan.

Från terassen sluttade det brant nerför till Guadalupe River. Kitty vet att hon inte får kättra, men har redan spanat in nästa ribba.

"Blue Hole" heter badplatsen som vi sedan åkte till. Vattnet var svalt och lianerna många. Det här stället tyckte vi var ett litet paradis.

Chris har klättrat upp i trädet redo att slungas iväg...

...och Alain ska snart träffas av vattnet.

Vi hade picknick med oss i form av pannkakor, salsa med tortillachips och frukt. Ölen fick vi lämna kvar i bilen för det var alkoholförbud i parken.

Felix är alltid jätteförtjust i Kitty. Hon får både kramar och pussar. De är så söta tillsammans.

Underbara Kim

En mors kärlek till sitt barn

2009-06-04T10:31:00.003-05:00

Afrikanskt på Duval Road

2009-06-02T20:33:00.009-05:00

Vi tvättar underbara tyger från Senegal och Sydafrika.

Små afrikanskor hjälper till.

Aktiv helg

2009-06-01T12:37:00.017-05:00

På lördagsmorgonen ringde väckarklockan klockan 7:00. Det var en stor dag för Kim. Hon skulle uppträda på AIS's Year End Performance, och alla barnen behövde vara på plats redan klockan 8:30. Först sjöng Kims klass "The earth is our mother" och spelade på egentillverkade trummor. Sedan var det dags att dansa och sjunga till "El elefante del circo". Det sista uppträdandet var en fransk rap, Poème-Rap, som barnen omarbetat från låten "La fourmi". De var så duktiga, och man fick sig också ett par goda skratt för de små trollen är för charmiga ibland. Efteråt var det fest på skolan med mat och olika lekar och tävlingar.

Söndagen började med att vi skypade med kusinerna i Varberg. Efter det hade jag en ridlektion. Min lärare har börjat ge mig de mest svårridna hästarna på ridskolan så jag fick slita rätt rejält i värmen. Powerdust, som jag red, har tidigare varit kapplöpningshäst, så ni kan förstå att han var snabb. Efter att ha svettats på hästryggen var det mycket lägligt att Kims klasskompis Isabella skulle ha poolparty. Vi plaskade och njöt för fullt. Tårtan var också god.

Dallas

2009-05-25T20:45:00.026-05:00

Sista dagen på vår lillsemester åker vi till Dallas.

Vi står redo att attackeras av ett stycke otäck historia.

Det var från det här huset som JFK blev mördad. Mannen som sköt befann sig på sjätte våningen i fönstret längst ut till höger.

På den här bilden har presidenten redan träffats och skadats. (http://mcadams.posc.mu.edu/home.htm)

Lite längre ner på Elm Street avfyrades det dödliga skottet. Vissa tror att det kom från den lilla vita byggnaden, men teorin har inte kunnat bevisas.

Vår färd går vidare till en hord av enormt stora longhorns som vallas av tre cowboys, allt gjort i brons.

Kims kommentar: Mamma, titta vi ska gå som Pippi!

Ett sista hopp och vi är över på andra sidan.

På toppen hägrar en cowboy-jätte. Kim försöker få Kitty att ställa sig under hästen tillsammans med henne.

Vi närmar oss West End Historical District, även kallat Warehouse District.

Vilken salig blandning av arkitektur! Tittar ni noga bland träden ser ni också en reproduktion av en gammal timmerstuga som ska ha tillhört den första pionjären i Dallas.

Kitty somnar i sin pappas famn när vi promenerar mot restaurangerna.

Här äter vi en sen lunch, innan vi sätter oss i bilen för att åka hem.

Historic Stockyards

2009-05-24T17:49:00.017-05:00

Historic Stockyards i Fort Worth är en före detta marknad för nötkreatur. Under vilda västern-eran var detta en livlig plats där bland annat cowboys, boskapsskötare och hästhandlare möttes. Idag är Stockyards en historisk kvarleva som visar hur livet en gång var för många amerikaner.

Här hålls det fortfarande rodeo varje fredag och lördag kväll.

Blomsterflickor i cowboytown.

Kim på en longhorn.

Yo! Kitty har inte riktigt fattat det här med cowboys.

Varje dag vallas boskap längs huvudgatan som ett minne från förr.

För att skapa rätt stämning gick många klädda i tidsenliga kläder. Det här är stockyards gamla station, och det ångloksdrivna tåget kan turisterna åka i.

Det här kallar jag för en rejäl godisaffär. Här kan man köpa kolor med spännande smaker däribland "smörpopcorn".

Fort Worth - Downtown

2009-05-23T20:43:00.018-05:00

I morse satte vi oss i bilen och åkte cirka 3o mil norrut tills vi hamnade i Fort Worth lite utanför Dallas. Direkt när vi kom fram till hotellet hoppade vi i poolen, ja det vill säga alla utom Kitty. Lite innan vi skulle bada, trillade hon nämligen och slog upp sitt knä. Hon tyckte mycket synd om sig själv, och det tog flera timmar innan hon helt glömt bort sitt skrapsår.

Efter poolen, styrde vi stegen mot downtown och Sundance Square där de flesta restauranger och butiker ligger. Centrumet var förvånansvärt välskött, rent och befolkat. Vi hittade en restaurang med uteservering och bar på taket. Där tog vi självklart varsin margarita medan vi beskådade utsikten över skyskraporna. Stället var mysigt, men rätterna lite väl dyra med tanke på att vi måste springa efter ett barn som vägrar sitta still. Dessutom sa barntendern att så länge barnen log var vi välkomna. Vi bestämde oss för att promenera lite till och hitta ett annat mer passande ställe att äta på. För ovanlighetens skull åt vi kinamat.

Ett ölhak vi gick förbi

Magnifik skyskrapa

Baren låg högst upp i denna byggnad.

Ingen bartender kunde klaga när Kim satt så här fint.

Kitty skötte sig också.

Kiddie Acres

2009-05-19T18:59:00.015-05:00

Det blev bara ett kalas i helgen. Lördagen bestod av ösregn och åter ösregn, så Mias kalas blev uppskjutet till dagen därpå. Vi bestämde oss för att gå på hennes födelsedagkalas på söndagen, och därmed blev det inget poolparty hos Hudson. Mia firades på det lilla tivolit Kiddie Acres som har funnits sedan 1979. Vid första anblicken såg stället gammalt och förfallet ut, men väl där var känslan en annan. En mysstämning infann sig, och eftersom det bara finns sju attraktioner kände man heller ingen stress över att inte hinna med allt. Vi älskade att parken var så liten och pittoresk, för annars tenderar allt att bli så stort här. Kiddie Acres är en pärla, och det var som att ta ett steg tillbaka i tiden.

Sångfågeln

2009-05-16T19:39:00.014-05:00

Det bor en sångfågel i vårt hus. Hon är inte särskilt stor, men oj vilken stämma hon har och vad hon kan sjunga många sånger. På olika språk också. Broder Jakob kan hon till exempel på svenska, engelska och franska. Hon gillar dessutom att skriva sin egen musik. Idag fick jag den stora äran att lyssna på ett stycke ur en helt nykomponerad engelsk låt:

If you want to be a Swedish girl

you have to have blue eyes, so pretty.

Det skulle inte förvåna mig om det här blir en sommarens nya slagdänga (i vår familj i alla fall).

Då maken är bortrest

2009-05-15T14:18:00.016-05:00

Här har jag gått och trott att jag varit gräsänka i snart en vecka. Men om man ska tro Wiktionary betyder ordet "kvinna vars partner är frånvarande eller bortrest, vilket ger gräsänkan vissa nyvunna friheter". Men jag undrar jag om det med "nyvunna friheter" menas dagar innehållande blöjbyte, barnskrik, matlagning, städning, viss konfliktlösning och extremt tidiga morgonar. Gräsänka eller inte, jag låter det vara osagt, i morgon kväll kommer i alla fall Alain hem vilket ska bli mycket skönt.

Det viktiga, när man är ensam med barnen, är att hålla sig sysselsatt. Igår hade vi trevligt sällskap. Tillsammans med Nina och Felix åkte vi till Brushy Creek Park och "duschade" i vattenparken där. Vi har det rejält varmt, 35 grader, så vattenlek i alla former är populärt. Efteråt åkte vi hem till oss och lagade mat. Mammorna drack vin. Idag åkte Kitty och jag till en outlet där jag shoppade loss för första gången på länge. Vi åkte dit för att Kitty behövde nya skor. Det hittade vi plus en massa annat av mer eller mindre nödvändig karaktär.

I helgen vankas det födelsedagskalas. Först ut är Mia som ska fira sin femårsdag på ett litet tivoli, och dagen efter bjuder klasskompisen Hudson på poolparty. Kim är överlycklig, men för mig är största festen att Alain kommer hem.

En ros

2009-05-10T20:42:00.009-05:00

Det tog ett tag innan jag förstod varför alla barnfamiljer, till synes en helt vanlig söndag, var så finklädda. Det var kostymen på och den sötaste lilla klänning på flickan. Ja, just det, det är ju mors dag. Hos oss var det lite mer sparsmakat firande, och en familjemedlem saknades. Under min och barnens promenad, måste många tänkt "stackars ensamma mamma". Men jag fick det finaste man kan tänka sig - en ros ritad av Kim ackompagnerad av denna dikt:

Mamita, Mamita
dulce y hermosa
Tú te pareces
a una rosa

Glass och lek

2009-05-07T12:24:00.009-05:00

Vi älskar glassbaren Amy's på Burnet. Att åka dit är en perfekt eftermiddagsutflykt. Vi äter lite glass, barnen leker på lekplatsen och föräldrarna latar sig i solen (när vi inte behöver springa efter Kitty förstås, vilket är, när jag tänker efter, mest hela tiden).

Fransmännens besök

2009-05-06T12:39:00.035-05:00

Här kommer ett litet smakprov på vad vi hade för oss under franska släktens oväntat korta besök hos oss.

Det var kul att äntligen få träffa Kims och Kittys tvillingkusiner. Det här är Mika.

Brodern Paul ser ni på det här kortet.

Storebror heter Luca. Han fick en cowboyhatt av oss i födelsedagspresent som han nästan aldrig tog av sig.

Vi tycker om SoCo och kvarterets affärer med originella, roliga och utflippade prylar.

Zilker Park, med sin enorma lekplats och miniatyrtåg, är alltid ett säkert kort med barn.

Vi var på marknad i Wimberly.

Finns det något som jag kan köpa tro?

Under ett restaurangbesök rockade Kitty loss till detta countryband. Sångaren var artig och tackade så mycket för dansen.

Austin har ett jättestort universitetsområde där vi promenerade en eftermiddag.

Texas Cowboys heter universitetets fotbollslag. Hook 'em Horns!

Det här är ett försök till ett gruppfoto på alla kusinerna. Inte illa tycker jag med tanke på att barnen far omkring hela tiden.

Kim smilar och poserar som vanligt då kameran åker fram.

Dessa svin

2009-04-30T10:23:00.009-05:00

Här sitter jag vid köksbordet och funderar på om jag oroas av den förmodliga pandemi av svininfluensa som breder ut sig över världen. Med tanke på att jag grubblar, borde nog betyda att jag inte är helt oberörd. Sen i morse har Texas fått 10 nya fall och är nu uppe i 26 smittade, varav en liten pojke avlidit. Han var mexikan och hälsade på släktingar i Houston och hade troligen fått viruset i hemlandet. Nu har också det första fallet i Austin dokumenterats - en skolelev. Barnets skola, liksom många andra i Texas, har temporärt stängts. I hela USA finns i dagsläget 109 smittade, och WHO har höjt risknivån för en pandemi till 5. Nej, nu ska jag inte läsa mer om mexikanska sjukan för då får jag garanterat andnöd, feber och illamående inom den närmsta timmen. Nu stänger jag av tankeverksamheten och går och leker med mina barn istället.

Favorit i repris

2009-04-27T09:21:00.009-05:00

I helgen var vi återigen bjudna till Codys föräldrars årliga ranchfest. Och det var lika trevligt som förra gången. Dit kommer en härlig mix av människor som verkligen är trevliga att umgås med. Det bjöds på revbensspjäll som var gudomligt goda, och alla skulle vi ha med oss något som kunde ätas till. Mia och Kim såg vi knappt röken av, och Kitty var omåttligt uppvaktad. Hon gick runt och sträckte fram sin hand som alla fick pussa på. Vilken drottning!

Fancy Kim

2009-04-24T13:09:00.017-05:00

Det finns en bilderboks-flicka

som heter Fancy Nancy.

Kim älskar att klä sig som henne.

Två nya pärlor

2009-04-23T16:53:00.020-05:00

Jag blev, av en ridkompis, rekommenderad att åka till Wimberly och Gruene. Vi börjar känna att vi sett det mesta runt omkring Austin, men det här var två nya mysiga ställen, värda att besöka. I Wimberly åt vi lunch, red på blå gris och matade fiskarna. Greune var mer pittoreskt i våra ögon, och stället hade en riktigt mysig restaurang som vi måste åka tillbaka till. Magarna var ju redan fulla. I den lilla byn kan man göra något som kallas för "tubing". Jag hade läst om det innan vi åkte dit och såg då bilder på människor som låg och latade sig i vattnet liggande på dessa stora badringar. Iggy och jag blev riktigt sugna på att pröva. Först blev vi, av uthyrningsstället, skjutsade ut till floden där man skulle hoppa i. Sedan skulle man bara lägga sig ner och vänta på att vattnet tog tag i däcket. Vi flöt sakta, ibland flöt vi fort, och på några ställen fanns det små vattenfall. När två timmar gått kom vi fram till ändstationen där det var dags att stiga upp ur vattnet. Uppe på gatan väntade bilen som skulle ta oss tillbaka till uthyrningsstället. På grund av detta lilla vattenäventyr kom jag 40 minuter försent till mitt styrelsemöte, men det var det värt.

Leka cowboy

2009-04-16T11:32:00.021-05:00

Under mina föräldrars, Laila och Iggys vistelse hos oss, åkte vi iväg till en dude ranch för att pröva på cowboy-livet. Det var en upplevesle som heter duga. Vi fick rida två gånger om dagen, lära oss att kasta lasso, grilla marshmallows över lägereld, åka "hay ride" och umgås med cowboysen på ranchen. Iggy blev kompis med alla och en hejare på att kasta lasso. Han döptes om till "Ziggy the Kid". Jag själv var miserabel till en början men fick till slut in några justa kast. Kim och Kitty älskade djuren och naturen, och Kim blev av med sin hundrädsla. En kväll hörde jag henne skratta och hittade henne då under en hund som besatt slickade på henne. Och Kitty, totalt orädd, red på de stora hästarna. Lilltuffingen. Iggy, Alain, Rutger och jag red ut i skogen; de små stigarna gick uppför och nedför, genom snår, och över Medina River. Man fick varken trava eller galoppera, men det var väl tur eftersom ingen av oss hade hjälm. Ska man vara cowboy så ska man.

Resan till New Mexico

2009-04-07T14:53:00.042-05:00

Tillsammans med Rita och Rutger var vi på en tur i New Mexico. Resan dit var lång och tog två dagsetapper. Genom Texas fick vi se många vindkraftverk, oljepumpar och prärier. Första natten övernattade vi i Lubbock som är en riktig ful och tråkig stad. Det mest omvälvande som hände där var att Kim kräktes på restaurangen. Fast för min pappa var det nog museet om Buddy Holly, och visst är det tragiskt att dö i en flygolycka när man bara är 22 år.

Nästa dag åkte vi in i New Mexico. Där var det ännu mer prärier och Vilda Västern än i Texas, och av en slump åkte vi förbi Billy the Kids grav. På kvällen anlände vi till Santa Fe, och vi var alla nöjda över att vara framme. Allra gladast var nog Kim som blivit magsjuk, därav spyan på restaurangen. Santa Fe är en vacker stad. Husen har en mycket speciell arkitektur byggda i adobe, ett soltorkat men obränt lertegel. En konstnärsstad är det också; där fanns ovanligt många gallerier och staden var utsmyckad med många statyer.

Efter tre övernattningar i Santa Fe begav vi oss upp i bergen till Taos. Vägen upp var storslagen, och på sina ställen låg snön kvar. Både Santa Fe och Taos har skidstationer där det ska vara bra skidåkning. Våra planer var inte att åka skidor utan att besöka Taos Pueblo, en 1000 år gammal indianby där pueblofolket fortfarande bor. Kim undrade så varför det inte fanns några indianerna, och vi fick förklara flera gånger att idag klär sig indianerna inte i fjädrar och pälsar. För att komma ner till Santa Fe igen tog vi en annan väg som gick längs Rio Grande, och naturen var lika magnifik som vid uppresan.

Dagen innan hemresan bestämde vi oss impulsivt för att korsa hela New Mexico istället för att åka över Texas. Vi kom då in i vår hemstat via El Paso, och den staden har ni nog hört talas om. Där körde vi lite fel och fick då se de höga stängsel som skärmar av USA från Mexico. Där fanns bilar med texten "Border Patrol", men några mexare på flykt fick vi inte se. Ungefär en timmes färd från El Paso möttes vi av en "Boarder Control". Den stränga kontrollanten ville både se våra pass och våra visum, men passen var kvar hemma och visumen har vi fastklistrade i passen. Under utfrågningen frågade han oss tre gånger när vi först anlände till USA. Alain kunde i alla fall visa sitt körkort utfärdat i Texas, och det var nog vår räddning. När vi äntligen fick köra vidare kunde vi pusta ut, och kände oss nästan lite som mexikanare som vill pröva lyckan i USA.

Djävulsstenar

2009-03-26T20:53:00.018-05:00

Igår föll hagel över oss, i storlek större än golfbollar men mindre än tennisbollar. Jag var på väg till stallet då himlen plötsligt öppnade sig och släppte dessa djävulsstenar över mig. När första dunsen mot biltaket hördes hade jag precis svängt in på den lilla vägen genom skogsdungen som leder fram till stallet. Jag stannande genast bilen. Så kom nästa smäll och tjong igen och pang-pang där gick framrutan sönder i en dubbelstöt. Jag kan tala om för er att det var inte alls roligt att bli attackerad av hagel sittandes i en bil alldeles ensam. Men det hela övergick ganska snabbt till ösregn, och då sprang jag ut för att prata med ridläraren. Lektionen var så klart inställd, och jag fick snällt åka hem i min buckliga Toyota.

Skadan på framrutan går inte att reparera på annat sätt än att byta ut den. Detta måste fixas fort för sprickorna blir bara längre och längre, och på måndag åker vi till New Mexico med mina föräldrar. Tur i oturen har vi fått tid för reparation redan på lördag förmiddag. Fast bucklorna får vi ha kvar ett tag till för väntetiden till att få det åtgärdat lär vara enorm. Haglet föll nämligen mitt i rusningstrafiken.

Spring Break

2009-03-22T20:52:00.010-05:00

Denna vecka har vi haft lov - Spring Break. Alain har jobbat, men Kim har varit ledig från skolan. Först hade vi tänkt åka till havet men kom sedan på att vi inte hade någon vidare lust att trängas och festa med universitetsstudenterna som enligt tradition ockuperar badstränderna. Istället har vi bara varit hemma och tagit det rätt så lugnt. Lite aktiviteter har vi haft inbokade: dockteater på biblioteket, filmkväll hos en klasskamrat till Kim och bad i Deep Eddy Pool. En dag åt Kim lunch med sin pappa och var sedan hos honom på jobbet. Det var mycket uppskattat.

I lördags kom vi äntligen iväg till Hamilton Pool. Det är en naturpool med vattenfall. Tyvärr har det, denna vinter, varit mycket torrt så vattenfallet vi såg bestod bara av några droppar. Men det var en vacker plats ändå. För att ta sig dit måste man gå i en kvart på en liten skogstig som, på sina ställen, stupar brant nerför. Vagn är omöjligt att ha med. När vi kom ner var jag förvånad över att stranden var så liten. Jag hade väntat mig lite mer privat utrymme. Men så är det alltid här; trots att det finns så mycket mark i Texas, trängs människor på de ställen som är värda att besöka. Jag kan också meddela att vattnet var kallt. Riktigt riktigt kallt. Det måste det har varit när inte ens jag hade lust att doppa mig.

Livet på ranchen

2009-03-17T21:24:00.040-05:00

I helgen var vi bjudna till vår hyresvärds föräldrars ranch. Det här var ingen ranch à la TV-serien Dallas, utan det var en enkel och jordnära värld som vi fick kliva in i. I våra föreställningar trodde vi att vi skulle få se en mer traditionell bondgård, där man bor och där djuren går i hagar och betar runt omkring. Så var inte fallet. Ranchen bestod visserligen av en massa mark och kor, men själva bodde de i den lilla staden. På ranchen fanns också vilda djur såsom grisar och rådjur. I Texas behövs heller ingen ladugård utan korna bor utomhus året runt. Så i våra ögon såg ranchen mest ut som en skog där det fanns kor.

Här öppnar Jeremy grinden till ägorna. Om ni tycker er ana vattendroppar på rutan ser ni rätt. Vädret var riktigt regnigt och ruskigt hela helgen.
Jag frågade Jeremy varför man alltid måste ha vapen på en ranch, och han svarade att man måste kunna försvara sig mot främst "snakes" och "illegal aliens". Han berättade att det finns tusentals ormar just där vi befann oss, och förra året sköt han ett tjugotal. Det finns också, i området, många mexikanare som korsat gränsen olagligt. Dem måste man också skydda sig mot för det är vanligt att de omringar ranchägare, tar deras fordon och till och med dödar dem. Camille och Jeremy har blivit omringade två gånger.

John Wayne och alla andra Western-hjältar, släng er i väggen! Ägaren till den här ranchen är 70 år och är fortfarande så mycket cowboy som det bara går. Vi fick aldrig se honom utan hatten och bootsen.

Vi har stannat för att ge rådjuren mat. Rådjuren "bor" på ägorna och sköts om i den mån det går med vilda djur. Eftersom alla rancher är inhängnade är det svårt får rådjuren och förflytta sig.

Sådana här utkiksposter används vid jakt. Just den här har Jeremy målat. Vi är nerbjudna på grisjakt lite längre fram i år om vi vill.

Det är inte ofta jag kan lägga ut ett kort på hela familjen. Och på det här kortet har vi till och med fått en extra medlem i bakgrunden.

Juanita och John är mycket trevliga och gästvänliga. De bjöd på rejäl husmanskost "Texas style", och en kväll när ungarna gått och lagt sig fick vi se Johns vapensamling varav en pistol var över 80 år gammal. Han visade oss också ett 40-tal pilbågsspetsar som indianerna lämnat efter sig. Samtliga har hittats på hans ranch.

Till frukost åt vi cowboy-bröd. Det smakade mycket likt scones och var ljuvligt gott. Kim åt som besatt, så vi fick receptet nedskrivit. Det är Johns mammas recept, så det känns lite som en ära att få ta del av denna släkttradition.

Sista dagen besökte vi en annan ranch för att flickorna skulle få hälsa på hästar. Som ni ser på bilden, fick de åka några tiotal meter på truckens flak. Mamma och pappa var också med.

Både Kim och Kitty tyckte det var kul att ge hästarna hö. Kim tyckte att höet var som glass för hästarna.

I denna hage gick kor och betade. Det har varit mycket torrt, och korna var magra konstaterade John och Juanita. Regnet som har fallit de senaste dagarna är, för dem, som en gudagåva.

På hemvägen stötte vi på en inte helt ovanlig syn i Texas - en monstertruck. Vad får en människa att åka runt i sådana här bilar?, undrar vi.

Nästan alldeles hemma ville min dotter att jag skulle ta ett kort på mig sjäv. Så här är jag!

Moskitonät och afrikanska rytmer

2009-03-13T08:19:00.012-05:00

På kaféet Ruta Maya hölls i torsdags en afton i syfte att samla in pengar för att förhindra spridningen av malaria. För de insamlade pengarna kommer det att köpas in moskitonät till kenyanska sjukhus. Det bjöds också på mat och underhållining i utbyte mot ett bidrag till insamlingen. Fabienne och jag var där, och vi fick bland annat lyssna på två rappande tjejer, ett reggaeband och en kvinnlig grupp som spelade afrikansk musik. Uppträdde gjorde också min danslärares lilla trupp. Tjejerna som han dansar med är hans elever såväl som mina danskompisar. Jag var faktiskt trött innan vi åkte dit för veckan har varit ganska hektisk för min del. Tursamt nog gör de afrikanska rytmerna underverk på mig, och väl där infann sig det goda humöret, energin och danssuget.

Saker jag saknar från Sverige

2009-03-10T09:38:00.035-05:00

Släktträffar

Barfotabarn

Vänner

Kvällar på Majas vid havet

Båtliv

Vacker skärgård

Enkla barnkalas med fiskdamm

Hembakad tårta

Vår lägenhet

Kusinens busstreck

Galonbyxor

Uppföljning av Ritas kommentar

2009-03-07T07:24:00.005-06:00

Jo, ibland undrar man hur ungar tänker. Kim frågade inte om det var roligt eller om det gått bra, utan hon undrade om de tyckte att jag var ful. Den tackar man för! Jag antar att hon inte tycker att mina ridkläder är fina.

Pappa, Seb är nu ändrat till Zeb!

Första ridlektionen

2009-03-05T14:43:00.026-06:00

Igår började jag rida igen efter ett uppehåll på nästan 20 år. Herregud vad länge! Och vad gammal jag känner mig nu - 20 år! Ridningen gick i alla fall över all förväntan. Visst var jag ringrostig, men det satt liksom i kroppen, precis som när man lär sig cykla. Switch Villo Stable, stallet jag valt, ligger med gångavstånd från vårt hus vilket är helt otroligt för att vara i den här staden. Stallet är vackert beläget i ett grönområde, och bostadshus bildar en mur runtomkring. Det är därför jag inte sett det förrän nu. Ja, det var faktiskt deras hemsida som jag fann först, och något förvånad blev jag när jag insåg att stallet låg så nära vårt hem.

Switch Villo har specialiserat sig i hoppning, så varje gång hoppar man. Jag har alltid gillat att hoppa, men var inte säker på om jag skulle våga första lektionen. Efter att ridläraren sett mig rida ett tag konstaterade hon att jag var kapabel till att hoppa. Okej, då var det bara att sätta fart på hästen mot hinderbanan. Hindrena var nog inte högre än 40 centimeter, jag har hoppat högre än så, men jag var ändå mycket stolt över mig själv efter att ha hela banan utan att riva och utan att trilla av. Min nya ridlärare tyckte att det gått mycket bra för mig med tanke på att jag inte ridit på så länge. Hon sa också att nu kommer jag inte att kunna gå på en vecka, och jag var helt inställd på att gå som Zeb Macahan idag. Men det känns faktiskt inte så farligt; lite träningsvärk har jag, men inte värre än att jag kan gå normalt. Tur det, för att gå som Zebban vill man ju bara inte!

Kite-festival

2009-03-01T10:13:00.022-06:00

I helgen var vi i Zilker Park på Kitefestival.Vi hade fint väder, men på grund av att det inte regnat på länge var marken mycket torr och dammig. Ungarna tyckte det var jätteroligt att se alla drakar i luften. Vi hade inte med någon egen, men det gjorde inget för där fanns så det räckte. Man kunde antingen "nöjesflyga" eller delta i tävlingar, fast jag förstod aldrig riktigt vad de gick ut på. Det fanns annat kul för barnen att göra så som hopptorn, ansiktsmålning och dockteater. Vi gick på dockteatern, och jag måste säga att det var den sämsta dockteater jag någonsin varit på. Det var ett slags skuggteater där en läste saga medan två andra visade olika bilder som accompagnerade berättelsen. Kvinnan läste alldeles för fort och var oengagerad. Skuggspelsbilderna visade också för snabbt, och jag tror inte någon unge fick behållning av teatern. Dessutom var det över inom loppet av fem minuter. En lite större kille sa att det var den kortaste dockteater han någonsin sett. Och han hade helt rätt! Men som helhet hade vi en trevlig söndagseftermiddag.

Kärlek nummer 2

2009-02-27T16:03:00.012-06:00

Ni som har följt med i bloggen kanske kommer ihåg att Kim har varit förtjust i en pojke som heter Caleb. Nu har det börjat en ny kille i Kims klass som heter Cyrus, och Kim pratar bara om honom. Han är så söt och har busiga lockar, enligt Kim.

Igår såg Kim Cyrus pappa gå in på skolan precis när vi skulle åka hem. Då ville hon absolut vänta tills Cyrus kom ut. När vi väl såg honom blev hon heltossig och riktigt riktigt tramsig. De sa ingenting till varandra, men Cyrus tittade allvarligt på henne. Han undrade väl vad hon höll på med när hon hoppade runt där och höll på. Och idag när jag hämtade henne på skolan berättade Marie-Claude att de hade ätit mellanmål ute, och medan de andra barnen ätit färdigt och gett sig iväg för att leka, satt de där två stilla och pratade.

Kitty pratar engelska

2009-02-26T11:27:00.005-06:00

Vem hade trott att Kitty skulle börja prata engelska? Inte jag i alla fall. Jag var säker på att det skulle bli mestadels svenska eftersom det är jag som är med henne. Engelska ord hon använder är bye bye, no, taowa (water), yummy, daddy och mommy. När man säger godnatt till henne svarar hon alltid "bye bye". Samhället påverkar betydligt mer än jag trodde. Och det är kul, men jag undrar hur mycket behållning hon kommer att ha, språkmässigt, av två år i Texas.

Kim the cowgirl

2009-02-20T10:44:00.005-06:00

Kim och jag var och besökte ett stall häromdagen för jag ska börja rida igen efter ett uppehåll på nästan 20 år. Det känns jättekul, men jag måste erkänna att lite nervöst är det. I alla fall, så frågade jag Kim om hon också skulle vilja börja rida. Det ville hon. Hon tyckte också det var bra för ridkläder har hon ju redan - cowboyhatten, jeanskjolen och linnet med hästen på. Min dotter tror att en cowboyhatt är samma sak som en ridhjälm! Nu har vi bott här för länge. Den saken är då klar.

Ensam i helgen

2009-02-15T15:32:00.009-06:00

Ja, helt ensam är jag väl inte för jag har barnen hos mig, men Alain har åkt till Frankrike på begravning. Hans mormor har precis gått bort. På måndag kväll är han tillbaka igen.

Vi har försökt att sysselsätta oss med roliga aktiviteter, och vi har varit bortbjudna flera gånger. I fredags kväll var vi hemma hos Malin och Fredrik (Alains jobbarkompis), Igår hade vi playdate med lunch hos Alice, en klasskompis till Kim, och ikväll ska vi hem till Nina på middag. Mycket trevligt!

Till något helt annat: Jag kan berätta att jag numera är ordförande för SWEA Austin. Jag har bara varit det i en vecka än så länge, men det känns onekligen lite spännande. Därför vill jag berätta det för er.

Nästan helt omöjligt skoköp

2009-01-31T09:10:00.023-06:00

Kims gamla "springskor" har blivit för små, så igår åkte vi till Target för att köpa ett par nya till henne. Oj, vilken pärs det blev för jag har nog världens envisaste tjej. Och lillasyster var också i sitt esse...

- Jag vill ha prinsess-skor, säger Kim
- Här är ett par, prova dem!, och så visar jag henne ett par glittriga med Disney-prinsessor på.
- Jaaaaaa! skriker Kim och kramar skorna.
- De är inte så sköna, utbrister hon efter att ha sprungit runt i dem ett tag.
- Okej kolla här då, ett par Dora-skor.
- Jag vill ha prinsessor på.
- Ja, men de passar ju inte.

Nu skriker Kitty för hon vill inte längre sitta still i vagnen. Jag tar ner henne på golvet och hon börjar genast riva ut skor från hyllorna. Jag suckar.

- Dora-skorna är också jättefina och du tycker ju om Dora, försöker jag.
- Nix pix...inte nu längre, muttrar Kim.
- Doj, säger Kitty och vill prova ett par alldeles förstora Dora-skor.
- Nämen Kitty, du vet vad flickan heter!
- Doj Doj Doj.
- Ja, vad duktig du är!

Nu provar Kim och Kitty Dora-skor tillsammans, och Kims par passade jättebra på hennes fot. Men...

- De är inte fina. Det är inga prinsessor på, tjurar Kim och sparkar av sig dojorna efter det att hon konstaterat att de faktiskt var sköna.
- Kim, skor måste vara sköna så att man inte får skavsår.
- Nix pix!
- Jo, det allra viktigaste när man köper skor är att den är sköna så att man inte får skav...
- Doj Doj Doj, säger Kitty och springer iväg och Kim springer efter.
- Nä tjejer! Kom tillbaka!

20 minuter senare.

- Kitty och Kim, spring inte iväg igen då. Nu blir jag snart jättearg. Kim ska du gå barfota till skolan?
- Nix pix!
- Men då tar vi Dora-skorna nu och går härifrån!
- Nix pix!
- Doj Doj, säger Kitty och kommer släpandes med femte paret för stora pjucks.
- Nä Kitty, nu räcker det med provningen.
- Kim, nu tar vi dem här skorna med Dora på, skriker jag halvt hysterisk och viftar med dem i handen.

Och då som i en uppenbarelse...

- Okej då!
- Bra! Nu går vi härifrån, och så sätter jag barnen i Target-vagnen och kör det fortaste jag kan till kassorna.

Vinterväder

2009-01-28T09:45:00.006-06:00

Igår kväll drog det in en kallfront som orsakade frost och isiga vägar, och på lokalnyheterna var vintervädret den största nyheten. En utsänd reporter berättade att där hon stod, var det både kallt och regnigt. Vi fick se saltlastbilar rulla ut på vägarna, och i beredskap stod sandlastbilar redo att kasta sand om så skulle behövas. Amerikanerna måste ha en förkärlek till att dramatisera väderleken. Som svensk och van vid sådana här förhållande, blir det hela ganska komiskt. Särskilt när man får ett meddelande i sin e-post där det står att Kims skola kanske håller stängt nästkommande dag på grund av "severe winter weather".

Nu på morgonen lyser solen igen, graderna är sakta på väg uppåt, och vinterstormen är ett minne blott.

Perfekt avslut på presidenttiden

2009-01-25T19:14:00.013-06:00

Det finns ingen bättre talare än den förre presidenten George Bush. Efter åtta år av fint ledarskap, återvände han i dagarna till Texas. Inför en skara supportrar sammanfattade han sin tid som president på detta vis:

"When I go home tonight and I look into the mirror, I'm not going to regret what I see"

Ja, vilka vackra och väl valda ord. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

Här kan ni läsa mer intressanta citat av Bush:

http://politicalhumor.about.com/library/blbushdumbquotes.htm

Härliga dagar!

2009-01-22T22:08:00.006-06:00

De senaste dagarna har man inte kunnat tro att det är januari, inte ens för Texas. Vi har badat i vår lilla uppblåsbara pool och ätit middag ute. Vi får passa på att vara ute så mycket som möjligt innan det blir för varmt, men framför allt innan myggorna kommer. Jag ryser bara jag tänker på dem.

En god nyhet är att Kim och Kitty fått dagisplats på Breareds kooperativa dagis, precis där vi vill att de ska gå. Det är så skönt att ha det avklarat. Nu återstår bara en sak till att lösa, och det är arbete till mig. Jag håller just nu på att fila på mitt CV och personliga brev, för är snart dags att skicka iväg det till bibliotekschefen. Håll tummarna för mig!

Kittys första dag på dagis

2009-01-15T12:28:00.006-06:00

Jag har det senaste börjat känna att det är tid för Kitty och mig att komma ifrån varandra lite. Jag har försökt lämna in henne på gymmet, men de ringer efter 10 minuter för hon gallskriker. Nu har jag hittat ett koperativ som startats av en grupp mammor. Idéen är att vi ska turas om att passa varandras barn och samtidigt få lite ledig tid under de två timmar som barnen är på dagiset. Vi hyr ett rum i en kyrka som har många sådana här grupper av barn plus sin egen barnverksamhet. I rummet fanns många leksaker och det var riktigt fräscht. Dessutom kunde barnen vara ute eftersom där fanns en inhängnad gård med bland annat gungor, rutschkana och sandlåda. Allt var över förväntan faktiskt.

Så hur gick det då med att lämna Kitty? Jo, jag försökte smyga iväg medan de åt lite mellanmål, men efter 10 minuter (som alltid) ringde de och sa att jag fick komma. Efter det stannande jag kvar tiden ut. Nästa gång är det min tur att passa, och det passar ju bra så här i början. Vi får gå försiktigt fram, men till slut ska det nog funka för hon lekte bra med de andra barnen, som alla är i hennes ålder, och hon var inte särskilt klänging på mig. Några torsdagar framåt och jag tror att jag kan lämna henne utan problem. Då ska jag sätta mig på ett café med en bok eller strosa runt i affärer och bara vara själv. Gud vad skönt och lyxigt!

Miami-kort

2009-01-08T09:39:00.002-06:00

Nu har jag lagt ut korten från Miami.

Rävens hund

2009-01-07T20:10:00.008-06:00

Känns denna visa bekant?

Räven hade en liten hund

Olle var hans namn serru

Räven hade en liten hund

Olle var hans namn serru

I-r-u-s-s-e, I-r-u-s-s-e, I-r-u-s-s-e

Olle var hans namn serru

Som ni förstår kan Kim den helt perfekt. Eller?

Köp av dvd-spelare

2009-01-05T14:52:00.003-06:00

I lördags hade vi jättevarma 27 grader, och vi åt middag på vår favoritrestaurang Joey's Crab Shack med dess ovärderliga lekplats. Idag huttrar vi i 4 graders kyla. Min kropp vänjer sig aldrig vid dessa temperaturskillnader, särskilt inte när det blir kallt så där plötsligt.

Denna kalla dag åkte Nina och jag iväg och köpte en begagnad regionsfri dvd-spelare. Vi ska ha den tills vi åker hem till Sverige, och sedan ska Nina ta över den. Vi var tacksamma att vi inte åkt dit utan sällskap, för vi hamnade i ett område, lite öster om Austin, där vi inte alls kände oss bekväma. Ja, det är svårt att riktigt förklara känslan, men tomten brevid var överfull av saker, mestadels skräp, och renoveringsmaterial, och huset såg ut som om de givit upp efter att halva renoveringen var genomförd. Tvärsöver låg en "mobile home park", och gubben som vi köpte av verkade visserligen snäll, men hemma hos honom såg det verkligen miserabelt ut, och likaså han själv. Han sålde sin dvd-spelare för att han behövde pengar, fast har man tre stycken kan man gott sälja av en.

Rapport från Miami

2009-01-01T09:37:00.029-06:00

Vår resa till Miami kan sammanfattas i en katastrofdel och en lite mer behaglig och normal semester. Läs vidare så förstår ni nog vad jag menar.

Resan började med att Kim blev magsjuk på Austins flygplats. Hon låg sjuk i två dagar och räknade hur många gånger hon kräktes. Vi hade det mycket blåsigt, särskilt i början, och på julafton regnade det hela eftermiddagen och kvällen. Vi satt på en italiensk restaurang tvärsöver gatan från hotellet och firade under en markis. Samma dag som Kim blev frisk hoppade hon upp i sängen och landade på mitt knä och fick därav mycket ont i örat. Fram till klockan två ungefär vaknade hon upp skrikandes massor av gånger. Envis som hon är, var det omöjligt att ge henne alvedon. När det sedan slutade göra ont i hennes öra, och hon äntligen kunde somna, vaknade Kitty och hade över 39 graders feber. Hon var sedan sjuk den resterande delen av semestern. Jag överdriver inte när jag säger att vi på nätterna inte sov särkilt mycket.

Men vi försökte göra det bästa av situationen, och lyckligtvis blev vädret bara bättre och bättre. Vi kunde gå till stranden och det klarblå vattnet var riktigt behagligt att doppa sig i. Vi tyckte mycket om gatan där vi bodde - Espanola Way - och arkitekturen på South Beach var speciell och minnesvärd. En kväll tog vi en sen båttur för att se Miamis skyskrapor upplysta i mörkret, och det var imponerande. Vi gjorde ännu en utflykt, och det var till Little Havanna, där kubanerna bosatt sig. Vi trodde att det skulle finnas mer att se i kvarteret, men vi åt en god lunch på en spansk restaurang, och flickorna fick mata duvorna i Maximo Gomez park, där det dagarna långa sitter schack- och dominospelandes kubanska gubbar och tanter. Hem tog vi Metromover, ett gratis tåg som åker på en bana i luften.

Vi använde mestadels lokaltrafiken för att transportera oss från ett ställe till ett annat, och den fungerade allt annat än bra. Från flygplatsen till hotellet tog det 3 timmar, en resa som normalt tar 30-40 minuter med bil. Chaufförerna var mestadels otrevliga, och vänttiderna var ibland långa. Dessutom var det nästan helt omöjligt att färdas med barnvagn, i alla fall som ensam förälder. Vagnen skulle fällas ihop innan man gick på bussen, och sedan ska familjen gå längst bak i bussen för den främre halvan är reserverad för handikappade och gamla. Sen var det flera trappsteg upp till den bakre delen, och det fanns ingen plats för att ställa barnvagnen. Man kan lätt dra slutsaten att barn, särskilt små barn i vagnar, inte är välkomna på Miamis bussar, men vi struntade i deras töntiga regler och slog oss ned bland pensionärerna istället. Fast vagnen fick vi fälla ihop, även om Kitty låg och sov. Jag tror inte att vi kommer att våga oss på lokaltrafiken i USA igen.

Beklämmande att se var de stora samhällsklytforna som är så markanta i Miami. Pråliga lyxkåkar och dyra racerbåtar blandades med hemlösa och bagladies. McDonald's på South Beach var det bedrövligaste jag någonsin sett i restaurangväg. Där var riktigt ofräscht, och det var bara fattiga som åt där. Gick man sedan ett stenkast därifrån låg turiststråket på Lincoln Road med alla sina restauranger och chicka boutiquer. När vi tog vår båttur åkte vi förbi en lyxvilla som hade kostat 400.000.000 svenska kronor att bygga, och de importerade palmerna från Sydafrika som planterats utanför kostade 80.000 kronor styck. Det är skrämmande att se ett samhälle uppbyggt på detta vis.

Vårt hotell

Hotell-gatan

Julaftons-restaurangen

Lincoln Road

Strandspring

Kitty-min

Vila

Kitty med sin pappa

Kitty med sin mamma

Cavalier på Ocean Drive

Colony på Ocean Drive

På franskt café...

...med mjuka kuddar

Till min pappa

Uteliggare

Cody, Juan och Mia på besök

Metromover

Miami skyline

Under blå bro

Schackspelande kubaner

Bestämda steg

Kubansk kaffe smakar sött

Andra halvelek - Deuxième mi-temps

2008-12-31T10:56:00.006-06:00

Tänk nu har vi varit i Texas i över ett år, och nästa år åker vi hem. Det är otroligt att tiden går så fort. Jag tycker inte det var så länge sedan vi tog vårt pick och pack och gav oss över Atlanten, men nu har vi alltså passerat halvtid. Det känns faktiskt skönt att veta att nästa år kommer vi hem igen. Det nya året ska vi infira hemma hos oss tillsammans med Fabienne, Bob och Selma. Vi önskar er alla ett gott nytt år, hoppas att nyårssupén smakar utsökt och håller tummarna för att raketerna inte flyger in i ett köksfönster...

Imaginez que nous avons passé plus d'un an au Texas, et que l'année prochaine nous allons rentrer à la maison. C'est incroyable comme le temps passe vite. J'ai l'impression que c'était encore hier que nous prenions nos affaires et traversions l'Atlantique, mais la verité est que nous avons maintenant dépassé la mi-temps. C'est en fait un certain soulagement de savoir que nous serons rentrés l'année prochaine. Nous allons fêter la nouvelle année chez nous avec Fabienne, Bob et Selma. Nous vous souhaitons à tous une très bonne nouvelle année, que votre réveillon soit réussi et que le champagne coulera à flots.

Alain 31 år

2008-12-30T21:50:00.009-06:00

Nu är vi hemkomna från Miami, och det kommer rapport därifrån snart, men idag vill jag säga grattis till Alain för det är hans födelsedag. Han fick flera presenter och Key Lime Pie, som är hans favoritpaj. Men mestadels av dagen gick åt till att göra sådant som man måste när man varit borta en längre tid som att röja och handla. Alain fick till exempel skura kylslåpet, vilket han tyckte var en mindre rolig syssla, inte lämpad för en födelsedag. Men herregud, karl fyller ju inget märkvärdigt, bara 31 år! Då får man faktiskt finna sig i lite hemarbete.

Tomtefråga

2008-12-21T21:29:00.007-06:00

Vi har under dagen haft ett julproblem, men det löste sig riktigt smidigt. Problemet rörde sig om vår Miamiresa och huruvida tomten skulle tycka det var okej att vi öppnade julklapparna innan vi åker. Kim och jag hade pratat om att ringa till tomten, men så hade vi sådan himla tur. När vi skypade med Rita kom jultomten på besök hos henne. Då kunde Kim fråga tomten om lov, och det gick så klart för sig att öppna klapparna redan idag. Vi öppnade de första tillsammans med tomten, men sedan fick vi säga hej då för tomten hade så mycket att göra innan julafton, och alla paket var inte färdiga ännu.

I morgon flyger vi till Miami och stannar där i en vecka. Vi ska bada och sola och bara ha det skönt. Vi önskar er alla en härlig och god jul. Och tack för alla julklappar som barnen blev så glada över.

Julfest med judiska inslag

2008-12-20T22:51:00.015-06:00

Igår var vi hos Cody och Juan på julfest. Alla skulle ha med sig en maträtt och en julklapp som man sedan byter på följande sätt. I en skål lägger man lika många lappar som det finns julklappar och på varje lapp står en siffra. Alla drar en lapp, och den som får nummer ett börjar. Man kan också sno av varandra i stället för att öppna en julklapp. Jag fick först ett set med makeup-borstar, men de blev jag tack och lov av med, och då norpade jag en flaska Cava som blir perfekt till nyårsafton.

På vägen till festen sjöng Kim som vanligt i bilen. Men plötsligt hörde vi att hon sjung något helt oförståeligt, och sedan kunde vi urskilja ordet "hanukkah". Då slog det mig att de i skolan hade pratat om den judiska julen. Vi visste att AIS lär ut franska, spanska och engelska, men att hebreiska stod på läroplanen hade vi ingen aning om. När vi äntligen förstått vad och sjöng och varför fick vi oss ett gott skratt.

Det här är vad Kim sjöng:

Sevivon sov sov sov

Chanukkah hu chag tov

Sevivon sov sov sov

Och det betyder:

Dreidel spin spin spin

Chanukah is a nice holiday

Chanukha is a nice holiday

Dreidel spin spin spin

Hysterisk mamma

2008-12-19T11:06:00.007-06:00

Jag glömde att berätta att i kön till tomtefotograferingen stod en familj med tre döttrar mellan tre och åtta år ungefär. Barnen var alla klädda likadant: svarta tights och rosa åtsittande luddtröjor. Det var inte särskilt klädsamt, och tröjorna glipade dessutom över deras runda magar. Mamman sen då, hon sprang konstant runt och lockade flickornas hår med en locktång så att de skulle vara extra fina. Stackars barn med en sådan mamma, och vilken hysteri!

Ho ho ho!

2008-12-18T20:49:00.012-06:00

En obligatorisk ingrediens till den amerikanska julen är ett besök hos jultomten, i alla fall för barn. Förra året var Kim rädd för Santa, men i år var hon en tuffing som till och med ville bli fotograferad tillsammans med tomten. Vi tänkte att det kunde vara kul med ett kort på både Kim och Kitty, men lillan gallskrek förskräckt över att sitta i en skäggig gubbes knä. Jag fick snabbt agera räddare in nöden och lyfte upp henne i min famn.

Efter fotograferingen åt vi middag på Fuddrucker's, ett ställe inspirerat från 50-talet med fullt av fotografier på Elvis och Marilyn Monroe. De har supergoda hamburgare som man komponerar själv. Förutom att Kim höll låda och sjöng för alla, var det ett ganska stillsamt restaurangbesök för Kitty låg i sin vagn och sov.

När vi kom hem fick vi, till efterrätt, chokladtryfflar som Kim gjort i skolan. Jag berättade för Kim att jag också tänkt göra tryfflar till julfesten vi ska på i morgon. Då tog Kim på sig viktighetsminen och sa: "Mamma, har du crème (grädde)? Och mörk choklad måste man ha." Det är ordning och reda på henne.

Kim och Santa

Lill-Monroe

Vem är snyggast?

En ny stjärna

Mumsiga chokladtryfflar

Tusen juleljus

2008-12-14T15:05:00.020-06:00

Det är inte bara sina hus som amerikanerna gillar att utsmycka till jul. De är också galna i lysande jippon, och i helgen ville vi inte vara sämre utan besökte två sådana här evenemang. I lördags åkte vi 1-timmes färd till en vattenpark, som gjorts om till julpark. Där kunde man bland annat åka skridskor, titta på ljusshow, ställa sig under fallande konstsnö och beundra alla lampor som prydde träd och byggnader. Idag höll vi oss inom Ausin city limits och gick "Trail of lights" som är en väg smyckad med olika scener, och runt omkring lyser tusen juleljus. Visst var det vackert och roligt att uppleva, men vi kände oss som vallande boskap för det var på tok för mycket folk på båda ställena, och värst var "Trail of lights".

Luciatåget live - La procession de la Sainte Lucie live

2008-12-11T09:44:00.010-06:00

Kolla in den här lilla videon från luciatåget / Regardez cette petite vidéo de la procession de la Sainte Lucie: http://www.youtube.com/v/Aqh3Vxks9Jw&hl=en&fs=1&rel=0

Texassnö

2008-12-10T11:43:00.015-06:00

Igår hade vi 27 grader, och i morse när vi vaknade såg det ut så här. Frostigt, snöigt och vitt. Ja, ni läste rätt; det har snöat. En sådan här vinterdag passade det utmärkt att ha flera juliga aktiviteter inbokade. Först ut var julfesten med uppträdande på Kims skola. Barnen sjung två franska visor och var sedan dansandes grodor till en spansk låt. På kvällen lussade vi på Ikea inför några kunder som tappert vågat sig ut i kylan. Innan vi åkte hem handlade vi lite julmat och bullade upp med annan svensk mat som vi tycker om. Allt gick på 80 dollar, och den unga killen i kassan var chockad över vårt storhandlande. Han kunde knappt säga summan och tillade sedan att han hoppades att varorna skulle räcka länge.

SWEA's Christmas Bazaar

2008-12-08T09:24:00.022-06:00

De söta småtärnorna Sienna, Emma, Ida och Kim

Les petites demoiselles d'honneur Sienna, Emma, Ida et Kim

De stora tärnorna

Les grandes demoiselles d'honneur

Kitty rockade loss till "Staffan var en stalledräng"

Kitty dansait et les autres chantaient

Jag hade så klart hand om bokförsäljningen

Bien sûr, j'étais en charge de la vente de livres

Kims kompisar Gabriela och Mia kom för att se på luciatåget och dansa kring granen

Les copines de Kim, Gabriela et Mia, sont venues pour voir la procession et

danser autour du sapin

Julklappsöppning

2008-12-06T18:38:00.008-06:00

Idag har vi öppnat vår första julklapp. Nu tänker ni "fy skäms" men gör inte det, för det stod faktiskt på paketet att vi fick öppna i december. Jag tänkte att i den här klappen ligger det nog julte, men det var bättre en så - vi fick glöggkryddor. Tack så mycket Måns och Jenny! Vi har precis druckit, och den var jättegod.

I morgon är det dags för SWEAs julbazar, och idag hade vi luciatågs-genrep. Kim och jag ska gå luciatåg, och Kitty ska kanske vara med som tomte. Men det beror helt på hur hon sköter sig. Annars har vi inte gjort något särskilt idag. Vi har varit hemma mestadels. Kim och jag har krattat löv.

Första advent i Thanksgiving-tider

2008-11-30T21:02:00.018-06:00

Dagen efter Thanksgiving är starten på julen, men också början på rean, även kallad "Black Friday". Folk är då shoppinggalna och stiger upp vid 4-5-tiden för det är då affärerna öppnar. Det är så galet att folk skadas, och till och med dödas i hysterin. I New York, i år, omkom en anställd på Walmart då dörrarna gav vika av tyngden från alla människor som stod utanför och väntade. Skaran av människor rusade in och trampade ihjäl den stackars anställde mannen.

En inte lika tragisk sida av högtiden är jultomtsparaderna. Vi var på en där man skänker julklappar till barn som har det svårt - Chuy's Children Giving to Children Parade. Efteråt gick vi ut och åt på den lokala restaurangen Kerbylane Café.

Idag hade vi inga planer mer än öva till luciatåget. Ja, vi tände så klart första ljuset i advent och satte upp adventsstjärnan i köket. Vi tänkte att det kunde vara trevligt att bjuda hem några vänner på en kalkon-pyttipanna och lite rödvin. Så blev det, och den spontana middagen blev både god och trevlig.

Flygande Hello Kitty

Från Nutcracker

Ingen parad utan Elvis

Parad-tittare

Julklapps-givare

Pytt-i-panna och rödvin

Luca och Barbara

Tjejhörna

Första pussen

Happy Turkey!

2008-11-28T17:39:00.019-06:00

Enligt amerikansk kutym ska man under Thanksgiving äta mycket och gott. Tillsammans med familjen Bergkvist vågade vi oss på att göra, en för högtiden, traditionell middag. En självklarhet på bordet är fylld kalkon. Fast det är tydligen inte lika vanligt att fylla kalkonen nu för tiden på grund av bakterierisken, utan man gör istället "stuffing" på spisen. Vi hade tänkt att fylla kalkonen, men när jag tog ut den ur kylskåpet var den fryst i mitten, och då var det omöjligt att stoppa den. Det fick bli spisvarianten. En variant av kalkon är att stoppa den med en anka, och ankan stoppar man med en kyckling. Har ni hört något så galet!

Till kalkonen är "cranberry sauce" ett måste, och den gjorde Malin. Sötpotatis är också populärt. Det finns en rätt som heter "sweet poatoes with marsmallows". Man gör en puré av sötpotis i vilken man kan ha lite olika sötningsmedel som kanel, honung, vanillinpulver eller ananasspad. När moset är färdigt lägger man på marsmallows och sedan in i ugnen. För att vara fin i kanten blev vi inte sugna, utan gjorde istället en potaisgratäng med både vanlig potatis och sötpotatis. Vår Thanksgiving-middag blev mycket lyckad måste jag säga, särskilt med tanke på att det var första gången för oss. Vi var mycket tacksamma.

Idag fick vi äta rester till lunch, och kalkon tror jag vi har för en vecka framåt. Det har varit en sådan där regnig tråkig dag, så efter lunchen beslöt sig Kim och jag för att baka lussekatter. De blev mumsiga.

Mormors sista dag i Austin

2008-11-18T20:57:00.014-06:00

Nu är det tre dagar sedan mormor Rita åkte hem. På hennes sista dag här strosade vi runt på "The Domain", ett hippt område uppbyggd efter europeisk stil. Om man vill se några snyggt klädda människor är detta det enda stället som gäller.

Så klart var den gigantiska julgranen redan på plats. Här avlöper nämligen högtiderna varandra. Dagen efter Halloween sopas hyllorna rena för att lämna plats åt jultomtar och glitterstjärnor. Bort tas också alla pumpor och fram far julpyntet. Det är makalöst!

På kvällen gick vi ut och åt tillsammans med en kollega till Alain som var på tillfälligt besök. Vi hade vi letat reda på en B-B-Q-restaurang med levande musik. De hade värsta tallrikarna med supergoda revbensspjäll som vi beställde in. Nancy Scott, som sjung och spelade gitarr, var helt okej. Hon hade en vacker röst och melodierna var fina, men stundvis något för långsamma. Men hon är tydligen än känd artist och låtskrivare härifrån.

Ja, så såg mormor Ritas sista Austin-dag ut, och jag tror hon både var nöjd med den och övriga dagar här hos oss. Det är i alla fall vi. Kim saknar sin mormor och grät på flygplatsen efter vi sagt hej då. Då passade det bra att ha ett roligt bull- och lussekattsbak med SWEA att se fram emot.

Sitta-inne-och-mysa-dag

2008-11-11T09:50:00.005-06:00

När regnet vräker ner så sällan som det gör här, känns det faktiskt lite mysigt att sitta inne och kura. Jag vet ju också att det inte kommer att regna dag efter dag utan vädret skiftar fort som det det populära Texas-talspråket säger: Är man inte nöjd med vädret, vänta i några timmar.

Kim är i skolan nu på morgonen. Det är fotodag. När vi hämtar henne halvett kommer vi nog att åka till det nya Target som öppnade för en månad sedan. Tro't eller ej, men jag har faktiskt inte varit där ännu. Jag behöver köpa en badrumspall till Kitty för varje gång Kim ska borsta tänderna eller tvätta sig kommer hon och ska knuffa bort storasyster. Ja, Kitty är en liten bråkstake och vilde. Hon älskar att springa omkring, och ibland hinner föräldrarna inte riktig med för vi är vana med Kim som kan sitta still i timmar.

Min mamma är fortfarande här, men är nu inne på sin sista vecka. I morgon och på fredag är Kim ledig från skolan och då ska vi passa på att göra lite roliga utflykter, men vi får se vart det bär hän.

Tågresa

2008-11-02T18:20:00.011-06:00

Idag var det Rutgers sista dag i Austin. I morgon flyger han och Alain till Sverige. Alain ska till Göteborg för att jobba några dagar, och lustigt nog kommer de att åka samma plan över Atlanten. Dagen spenderade vi först på Central Market där vi åt lunch, och sedan åkte vi ner till 2nd Street och tittade i kläd- och designaffärerna som finns där. Lite oväntat gick vi förbi en Hästensaffär, som kallade sig för "Hästens of Austin", och genom glasfönstret kunde vi se de rutiga sängarna. Dagen avslutades med grillning hemma på altanen.

Igår åkte vi "Hill Country Flyer", en tågrunda som tog oss nordväst om Austin till den lilla staden Burnet. Vagnen vi åkte i var från 1920-talet och skulle egentligen dragits av ett ånglok, men det var för tillfället under reparation så vi fick hålla till godo med ett diesellok. Innan tåget avgick från Burnet, fick vi se en vilda västernshow med tjusigt klädda saloondamer och skjutandes cowboys. Kim och Kitty kunde inte slita blicken från skådespelet, fast Kitty hoppade till varje gång cowboysen sköt med sina pistoler.

Amerikansk halloween går inte av för hackor

2008-11-01T18:28:00.025-05:00

Igår firar vi vår första amerikanska Halloween och det gjorde vi med råge. Det började med fest på Kims skola där barnen fick klä ut sig till allt mellan himmel och jord. Kim ville absolut vara Askungen, men en tjej i Kims klass var en tebjudning och det tyckte jag var uppfinningsrikt. Efter skolpartajet fick vi en paus fram till skymningen då det var dags för trick-or-treating i vårt kvarter. Först visste vi inte om man kunde knacka på överallt, men när vi kom ut var det inte svårt att förstå hur det fungerade. De som ville ge barnen godis hade pyntat sina trädgårdar med fladdermöss, gravar, skelett och spöken samt lagt på lite läskiga ljudeffekter. Vi var heller inte ensamma utan det sprang runt barn överallt, och Kim var mycket nöjd när hon kom hem med korgen full av godis. Sedan stack Alain och jag, utklädda till drakula och guldig spindelkvinna, ner till 6th Street för att fortsätta festen tillsammans med en massa heltokiga utspökade människor.

Beauty Princess

Rektor med dotter som går i Kims klass

Kim och hennes klasskamrater

Många ville vara Askungen

Halloween-Roux

Spring för livet!

Trick-or-treating hos en snäll tant

Kims korg börjar bli full

Nu är vi på 6th Street

In i dimman

Dödsparad

Det var inte alla som var läskigt utklädda

Mer från dödsparaden

Gollum

New Orleans

2008-10-29T21:12:00.016-05:00

Så var vi då hemma från vår semester i New Orleans, och det har varit en häftig upplevelse. Framförallt har vi lyssnat på musik, ätit god mat från det kreolska och cajunska köket, liksom prövat typiska drinkar som till exempel "The Hurricane". På Bourbon Street var festen konstant, och gatan besöktes av allt från jazzintresserade pensionärer till partyutklädda bögar. Vi trivdes alldeles utmärkt på de gamla jazzklubbarna. Själva staden New Orleans var fin på många sätt, men jag trodde att den skulle vara vackrare och mer romantisk. Problemet, som Alain och jag ser det, är att många människor fortfarande inte återvänt efter Katrina, och därför var åtskilliga hus obebodda och höll på att förfalla. French Quarter livnärde sig enbart på turism, och det var lite tragiskt att se. Det värsta minnet från New Orleans är när vi skulle gå till "Garden District" och istället hamnade i riktiga slumkvarter. Vi gick förbi polisbilar med blinkande ljus och avstängning med gul tejp. Vi frågade en polis vad som hänt och hon svarade "One got shot". Vi visste inte hur fort vi skulle komma därifrån.

En höjdpunkt utanför New Orleans var vår airboat-tur i träskmarkerna även kallade för "Bayous". Att åka en airboat var verkligen som att sväva på vattnet, och det var riktigt häftigt. I dessa träskmarker finns massor av aligatorer som vi fick se. För att djuren skulle komma närmare båten kastade guiden ut mashmallows för det är tydligen något som aligatorer gillar. Det var också intressant och kusligt att åka upp längs Missisippofloden för att besöka en av de få plantager som finns kvar. Särskilt obehagligt var det att höra om slavarnas situation och att besöka en slavbostad.

Gatumusikanter fanns det i massor

Ett fint hus

Alain och jag på Bourbon Street

Bourbon Street

Frukostdags

Pariskänsla

Ô Toulouse

I träskmarkerna

Alligator

Airboat

Plantaget vi besökte

Slavbostäder där det bodde två familjer i varje hus. Den bakre delen har byggts på senare.

Som mest fanns här 138 stugor som låg i två långa rader ut i sockerplantagen.

Promenad i SoCo

2008-10-21T21:16:00.011-05:00

I södra Austin ligger South Congress Avenue, även kallad SoCo

Här finns justa restauranger, kaféer och affärer

Ett gammalt klassiskt hotell i SoCo med en något obscen skylt

Hålla mormor och morfar i handen

Turkost utanför Amy's Ice Cream

Äntligen!

Pumkor, fågelskrämmor och utklädda flickor - Citrouilles, épouvantails et petites filles déguisées

2008-10-18T19:00:00.024-05:00

Igår kom mina föräldrar hit, och direkt slungas dem in i riktigt amerikanskt Halloweenfirande. Ja, det är förståss inte Halloween ännu, men hela oktober månad är späckad av olika Halloweenevenenmang. Tillsammans med våra vänner Cody, Juan och Mia åkte vi till Red Barn Garden Center som bjöd på mat, musik, olika halloweenlekar, dekorering av pumpor och tillverkning av fågelskrämmor. Kolla in den blåa fågelskrämman som vi gjorde på fotot längst längst ner till höger.

Hier mes parents sont arrivés ici et ils sont directement embarqués dans la très américaine célébration d'Halloween. Bien sur ce n'est pas encore Halloween, mais tout le mois d'Octobre est rempli de différents évèvenements liés à cette fête.

Ormar är inga roliga djur

2008-10-15T14:55:00.019-05:00

Idag har det för ovanlighetens skull regnat nästan hela dagen. Som tur var höll det upp under förmiddagen precis då Kim och hennes klass var på studiebesök på Austin Nature & Science Center. Kitty, jag och tre andra mammor följde med. Först samlades barnen runt en anställd som visade olika djur och berättade om dem. De fick bland annat se en kanin, en vessla och en majssnok som de sedan fick känna på. Kim ville gärna klappa ormen som hon tyckte kändes kladdig. Sedan fick de gå ut och titta på de lite större djuren tillsammans med guiden.

Appropå ormar så har jag det senaste hört så många ormhistorier ifrån Austin att jag är helt övertygad om att hela vår trädgård är full av dem. Min fobi blev ju inte bättre när jag såg en bok som hette "Texas Snakes" som var typ 300 sidor tjock. Jag köpte inte boken, men när jag kom hem läste jag om ormar på nätet. Så nu vet jag precis vilka texasormar som är giftiga, vilka som inte är det och vilka som är vanliga att se här i Austin. Jag har hitintills förträngt det här med att det finns ormar i Texas, men nu har jag alltså blivit helt besatt. Vi får hoppas att det snart går över.

Rena stenåldern

2008-10-11T10:01:00.005-05:00

Här älskar man att använda checkar. För oss är det rena stenåldern, och dessutom är det osäkert och lätt att förfalska. Jag har till exempel en vän här som fick sin check förfalskad. För ett tag sedan skulle Alains företag betala tillbaka två stora belopp till oss. Vi tänkte att det här kommer att gå smidigt genom att pengarna kommer in på Alains konto, men icke! Pengarna skulle betalas ut via checkar och skickas från Dallas till Austin med logistikföretaget Fedex. Är man inte hemma när Fedex kommer lämnar de bara brevet eller paketet utanför dörren. Man vet heller inte riktigt när de kommer så jag fick snällt hålla mig hemma tills första checken var innanför husets väggar. Inför nästa summa pengar försökte Alain få Ericsson att sätta in pengarna på hans konto istället. Men det gick inte vägen, utan jag fick återigen gå hemma i väntan och rulla tummarna. Alain är övertygad om att amerikanerna hellre betalar för en service (i detta fall Fedex) istället för att betala en avgift (i detta fall för en transaktion). För oss är det obegripligt att gå till väga på detta klumpiga sätt, och inte kan det vara billigare heller.

Fina till Halloween - Jolies pour Halloween

2008-10-09T11:05:00.008-05:00

Sviter från helgens äventyr

2008-10-06T20:34:00.013-05:00

I morse när jag vaknade var jag fortfarande sliten efter vår tuffa campinghelg, så sliten att jag faktiskt halkade och trillade i duschen efter att ha tvålat in mina fötter. Resten av dagen fortlöpte relativt smärtfritt ända tills vi bestämde oss för att äta middag på Mc Donald's. När jag kom fram till kassan försökte jag beställa en Big n' Nasty till mig själv. Först fattade jag inte varför alla skrattade så, men när Alain väste till mig att hamburgaren heter Big n' Tasty förstod jag vad jag sagt.

Katastrof-camping

2008-10-05T19:30:00.029-05:00

Ja, så var det dags för familjen Roux att ge sig ut på campingäventyr igen, och den här gången blev det verkligen betoning på ÄVENTYR. Vi hade på Internet hittat en naturpark vid Lake Buchanan som såg bra ut. Utöver campingplatsen hade stället pool, strand, affär, restaurang, båtutflykter och stugby så det verkade passa oss bra. Vi såg fram emot en mysig helg med bad och avkoppling, men när vi kom dit i fredags eftemiddag var det raka motsatsen till vad vi hade i tankarna.

Först och främst var parken så stor så att man var tvungen att åka bil vart man än skulle. När vi sedan checkat in och blivit dirigerade till vår tältplats upptäckte vi att vi skulle campa i rena vildmarken. Det värsta var den torra jorden på marken som gjorde allt smutsigt, särskilt Kitty. När vi gick ner för att titta på sjön möttes vi av en allt annat än vacker natur; det låg döda kvistar och träd längs med hela kustremsan och allt var aldeles grått och torrt. Att bada där var helt uteslutet. Men vi tänkte "det här ska nog gå" och blev glada när vi hittade en liten gräsplatt där vårt tält precis fick plats. Men som om vi inte haft nog med otur började det åska och blixtra oroväckande när vi satte upp tältet, men tack och lov föll regnet inte över oss.

Inga fler än vi campade den natten. Fast vi hade sällskap av mygg, spindlar och andra insekter, och vi fick besök av ett råttliknande djur som vi inte vet namnet på. Mitt i natten vaknade jag av tassande ljud utanför tältet, och sen var det något som började krafsa på tältet. När jag sedan hörde morrande blev jag både livrädd och nyfiken och tog en av våra ficklampor för att lysa ut i bäckmörkret. Tältet har fönster med myggnät så jag behövde inte gå ut. Där ute såg jag en tvättbjörn som försökte få tag på våra sopor som var uppknytna runt en tältpinne. Den lyckades till slut och alla sopor föll ut. Sen kom det två tvättbjörnar till som också var hungriga, och då började de bråka om maten. Nu klarade jag inte längre av att uppleva det hela hela ensam och väckte Alain som yrvaken undrade vad det var frågan om. När maten var uppäten gav de sig äntligen iväg, men ni kan ju fatta att det var svårt att somna om efter det. Ungarna sov, som tur var, djupt då dramat utspelade sig.

På något sätt lyckades jag slumra till, och när jag nästa gång öppnade ögonen var det ljust ute. På lördagen hade vi bokat biljetter till en båtfärd på sjön för att se vattenfall och åka på Colorado River, men på grund av den låga vattennivån i sjön fick vi varken se det ena eller det andra. Men vi fick i alla fall förklarat för oss varför kustremsan såg ut som den gjorde; det var sjöbotten vi såg och eftersom det är en konstgjord sjö såg det så fult ut.

När båtturen var över hade vi fått nog och lämnade parken trots att vi betalat för två nätter. Vi bestämde oss för att åka och hälsa på Cody, Juan och Mia en dag tidigare än planerat. De befann sig i Tow, ett litet samhälle vid norvästra hörnet av Lake Buchan. Vi hade ingen aning om det fanns någon camping där, men av en slump körde vi förbi en turistbyrå och en snäll dam gav oss adressen till en campingplats som tack och lov var helt normal om än folktom. Dagen slutade bra med bar-b-que och trevligt sällskap i våra vänners stuga. Söndagen bjöd på vacker soluppgång, god lunch i samhället Llano och besök på en vingård med vinprovning. Vi köpte med oss fem flaskor hem. Resan som började så katastrofalt slutade faktistk helt okej.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Texas-kuriosa

2008-10-01T09:50:00.004-05:00

Det är mycket viktigt för texasborna att vara störst med allt: hårfrisyrer, bilar, revbensspjäll..you name it. Visste ni till exempel att Vita Huset är större i Austin än i Washington? Ja, så är det faktiskt. Det som gör byggnaden större är en staty av en kvinna som kallas "Old Hachet Face" bara för att hon är så ful. Det bästa är att hon tydligen sattes på taket bara för att Texas State Capitol skulle bli högre än United State Capitol. The bigger the better...så är det bara!

Länge tänkt blogginlägg - Un post tant attendu

2008-09-30T22:22:00.011-05:00

Jag har länge velat ta kort inuti vårt hus och nu äntligen blev det. av. Städat och fint!

J'ai longtemps pensé prendre des photos de l'interieur de notre maison et c'est enfin arrivé. Propre et rangée!

Kök och vardagsrum / Cuisine et salon

Kims rum och lekrum / Chambre de Kim et chambre de jeu.

Amerikanska hemmafrun Mia - Mia femme au foyer américaine

2008-09-24T10:07:00.008-05:00

Vi kör bil förbi varuhuset Target som inom kort ska öppna alldeles nära oss.

Mia (förväntansfull): Snart öppnar det...den tolfte oktober.
Alain (konstaterande): Då kan det inte hända mycket i ditt liv om du ser fram emot att Target ska öppna...

Det är ord och inga visor det!

Nous passons en voiture à coté d'un supermarché Target qui va bientôt ouvrir prêt de chez nous.

Mia (pleine d'espoir): Il ouvre bientôt... le 12 octobre.
Alain(qui constate): Et bien il ne doit pas se passer grand chose dans ta vie s'il te tarde que Target ouvre...

Les mots sont durs!

Helgen i tillbakablick - Retour sur le week-end

2008-09-23T09:04:00.029-05:00

Helgen blev lyckad förutom att vi fick avbryta den franska picknicken abrupt då Alain fick ett njustensanfall. Det gjorde såklart fruktansvärt ont som vanligt, men stenen var nog inte så stor för den passerade njuren på bara en timma. Så jag kom faktiskt iväg på kräftskivan, vilket jag inte trodde när anfallet sattte igång.

Le week-end est une réussite mis à part qu'il nous a fallu interrompre le pique-nique avec l'association francaise. En effet Alain a eu un nouveau calcul rhénal. Cela a évidemment fait mal comme toujours, mais le calcul est passé cette fois plus vite qu'à l'habitude en juste une heure. Donc j'ai pu partir à ma fête des écrevisses, ce que je croyais impossible au moment des premières douleurs.

Kom iväg gjorde vi också till Selmas födelsedagskalas där ponnyridning blev en succé bland både små och stora barn. På "Old Pecan Street Festival" på 6th street var det också trevligt att botanisera i stånden och lyssna på gatumusik. Dagen till ära fick man ta med sig barnen in på barerna. Fast vissa fick ju hålla sig till välling ändå. På vägen hem somnade Kim helt utslagen i bilen.

Nous sommes aussi allés à l'anniversaire de Selma où les tours à dos de poney ont eu autant de succès chez les grands que chez les petits enfants. Ensuite au festival de "Old Pecan Street" sur 6th street, nous avons pu apprécier de flâner au milieu des différents stands et aussi écouter de la musique de rue. Pour la journée il était permis d'entrer dans les bars avec ses enfants. Malgré cela certaines ont du s'en tenir au biberon. Sur le chemin du retour Kim s'est endormie dans la voiture complètement épuisée.

För de nyfikna kan jag också berätta att vi hade med oss potatissallad till knytkalaset på skolan. Det var flera som kom fram till mig och sa att den var jättegod. Jag hade räknat med att ha den som picknickmat dagen efter, men när jag gick för att hämta skålen var all sallad uppäten. Receptet hittade jag i Annas mat och heter "suverän potatissallad". Det var det svenskaste jag kunde komma på utan att behöva åka till IKEA.

Pour les curieux, je peux aussi raconter que j'avais amené une salade de pommes de terres pour la fête à l'école. Plusieurs personnes sont venues med dire qu'elle était très bonne. J'avais compté prendre les restes pour le pique-nique le lendemain, mais quand je suis allée récupérer le saladier il ne restait plus rien. La recette vient du livre "Annas mat" et s'intitule "une fantastique salade de pommes de terres". C'est le plus suédois que j'ai pu trouver sans devoir aller à IKEA.

Så här blev knytkalaset - Fête à l'école

2008-09-20T12:12:00.013-05:00

Kim och Alice, en av hennes bästa kompisar på skolan.
Kim et Alice, une de ses meilleures amies à l'école.

Till helgen är vi sociala - Week-end social

2008-09-19T12:53:00.009-05:00

Fredag kväll:
Knytkalas på skolan där man ska ta med mat från sitt hemland.

Vendredi soir:
Fête à l'école où chacun doit apporter un plat de son pays d'origine.

Lördag:
Barnkalas på ett sånt där hopptornsställe som är skitkul för barnen, men dötråkigt för föräldrarna.
Picknick med Austin Accueil, en organisation för fransktalande i Austin.
Kräftskiva med SWEA som Mia ska gå på.

Samedi:
Fête d'anniversaire à un de ces endroits où les enfants peuvent sauter dans tous les sens ce qui est très drôle pour eux mais un peu moins pour les parents.
Pique-nique avec Austin Accueil, une organisation francophone sur Austin.
Fête aux écrevisses organisée par SWEA à laquelle seule Mia participera.

Söndag:
Barnkalas med ÖL. Äntligen är det någon som tänker på föräldrarna!
Om vi sedan orkar ska bara familjen åka ner till Old Pecan Street Festival. Det hade faktiskt varit trevligt.

Dimanche:
Fête d'anniversaire avec de la bière. Enfin quelqu'un qui pense aux parents!
Si nous en avons le courage toute la famille ira au festival de Old Pecan Street. Ca aurait été bien sympa en tous cas.

Ärlighet varar längst...eller? - Il faut toujours être franc?

2008-09-18T13:17:00.017-05:00

Den här lilla dialogen hade Kim och jag i sängen precis när vi vaknat.

- Min mun luktar prinsessa.
- Jasså!
- Din mun luktar äckligt....blääää!

Och så vänder Kim huvudet bort från mig. Man tackar och bugar för denna trevliga start på dagen.

Petit dialogue entre Kim et moi dans le lit ce matin.
- Ma bouche sent comme une princesse.
- Ah bon!
- Ta bouche sent les poubelles....urk!

Et puis elle me tourne le dos. Merci Kim, pour ce joli début de journée!

Kuliga saker - Des choses drôles

2008-09-16T09:12:00.019-05:00

Det har kommit flera nya svenskatalande familjer till Austin över sommaren. Vi har bland annat Ericsson-familjen som vi såg senast i söndags då vi var hemma hos dem på middag. På Kims skola jobbar nu i receptionen en amerikanska som bott i Helsingborg i fyra år. Det är roligt för Kim att ha någon som pratar svenska på skolan, och jag tror hon blir lite extra ompysslad tack vare det gemensamma språket. Nitha, som hon heter, var hemma hos oss i går tillsammans med sin dotter som är ett år äldre än Kim.

Il y a plusieurs familles parlant suédois qui sont arrivées sur Austin cet été. Il y a entre autres la famille qui est venue grâce à Ericsson et chez qui nous étions invités à déjeuner Dimanche dernier. A l'école de Kim, il y a une nouvelle réceptioniste qui est américaine et qui a habité quatre ans à Helsingborg. C'est sympa pour Kim d'avoir quelqu'un qui parle suédois à l'école et je pense que cela la rend spéciale aux yeux de Nitha, la réceptioniste. Elle était par ailleurs chez nous hier avec sa fille qui a un an de plus que Kim.

Lite annat kul är att vi har bokat två resor: en till New Orleans och en till Miami. Till New Orleans åker vi i oktober när mina föräldrar är här. Det är faktiskt vår smekmånad, och gud vad skönt det ska bli att vara barnfri i hela fem dagar. I Miami ska vi fira jul; vi tyckte det kunde vara trevligt med vita stränder, palmer och cocktails till jul. Visst håller ni med?

Dans un autre registre de chose drôles, nous venons de réserver deux voyages: un pour la Nouvelle Orléans et un pour Miami. Nous irons à la Nouvelle Orléans en Octobre quand mes parents seront là. C'est en fait notre voyage de noces, et ca ne sera pas de trop d'être tous les deux sans enfants pendant cinq jours. Nous irons ensuite fêter Noël à Miami. Il nous semblait que ca pouvait être agréable d'avoir des plages blanches, des palmiers et des cocktails pour Noël. Tout le monde est d'accord, non?

'
I New Orleans ska vi bo på detta hotell som ligger i French Quarter.
A la Nouvelle Orléans, nous resterons dans cet hotel dans le Quartier Francais.

Och detta är hotellet i Miami som också har ett bra läge: bara två kvarter från stranden och mitt i Art Deco District.
Et voilà l'hotel à Miami qui est aussi bien placé: à juste deux blocks de la plage et en plein dans le District Art Déco.

Kallt? - Froid?

2008-09-15T09:05:00.012-05:00

Idag när jag vaknade gick jag ut för att känna på vädret och huga - det var riktigt kallt. Kim satte jag på en långärmad tröja innan hon gick till skolan för att hon inte skulle frysa. Kitty fick långbyxor, och Alain tog MC-jackan. När jag sedan tittade på termometern stod den på 67 F, vilket motsvarar 19 C. Snacka om att vi vant oss vid värme för 19 grader är verkligen inte kallt. Det är ju skönt svenskt sommarväder vettja!

Ce matin je suis allée dehors pour voir le temps qu'il faisait et brrr il faisait vraiment froid. Kim a mis un gillet à manches longues avant de partir à l'école pour ne pas avoir froid. Kitty a mis des pantalons et Alain a mis sa veste de moto. Quand j'ai regardé le thermomètre il était sur 67 F, ce qui correspond à 19 C. Il faut croir que nous nous sommes habitués à la chaleur car 19 degrés ce n'est pas vraiment froid. C'est une température normale pour une belle journée d'été en Suède!

Take a hike Ike!

2008-09-14T20:12:00.033-05:00

Och det gjorde Ike efter att ha trasat sönder Texas kust. Förödelsen är stor där nere och det kommer ta år att reparera all skada. Vi är glada över att vi redan besökt ön Galveston för nu finns där inte så mycket kvar att se. Ike missade däremot Austin; här fick vi inget regn och för en Varbergsbo var vindstyrkan knappast märkvärdig. Vi trodde först att det hade regnat lite under natten, men sen kom vi på att det var ju det automatiska vattningssystemet som satts igång.

Et il est parti faire un tour Ike après avoir laminé la côte texane. Les dégats sont importants ici et il faudra des années pour que tout soit réparé. Nous sommes contents d'avoir déjà visité l'île de Galveston car il ne reste pas grand chose à y voir. Par contre Ike a manqué Austin, ici nous n'avons pas eu de pluie et pour les habitants de Varberg que nous sommes le vent était à peine remarquable. Nous avons cru qu'il avait plu un peu pendant la nuit, mais nous nous sommes rendu compte plus tard que c'était le système d'arrosage automatique qui s'était mis en marche.

BBC News ---------------------------------------------------------BBC News (Här har vi promenerat.)

Kevin M. Cox/Galveston County Daily News/AP

För mer otroliga bilder klicka här: http://www.boston.com/bigpicture/2008/09/the_short_but_eventful_life_of.html
Pour plus de photos lunaires voir le lien au dessus.

Ike kommer närmare - Ike se rappoche

2008-09-12T10:11:00.018-05:00

Jag sitter just nu framför CNN för att se hur Ike framskrider. Hon förväntas slå mot Houston-området ikväll, men redan nu är det höga vågor som slår upp mot stranden. Vågorna kan bli upp till 7 meter höga säger experterna, och hurrikanen är nästan lika stort som hela Texas. Nu håller människor på att evakueras från krisområdena till bland annat Austin. Sjukhusen längs kusten har också evakuerats, men eftersom alla flyr med fara för sina liv så vek inga bilister undan för ambulanserna. Här i Austin räknar man med en vindstyrka på 80 km/tim. Alla skolor stänger dessutom tidigare idag så att man kan förbereda sig inför stormen; Kim ska jag hämta klockan 12. Vi ser inga tecken på Ike ännu, men det känns faktiskt lite läskigt även om vi inte kommer att drabbas så hårt. Om vi håller oss inne ska det inte vara någon fara för "the Austinites".

Je suis devant CNN pour voir comment la tempête tropicale Ike se développe. Elle devrait frapper la zone de Houston ce soir, mais déjà de hautes vagues s'écrasent sur la côte. Elles pourraient atteindre 7 mètres de haut selon les experts, et l'ouragan est presque aussi grand que le Texas. Les zones cotières sont actuellement évacuées pour entre autre Austin. Les hopitaux ont aussi été évacués, mais comme tout le monde s'enfuit à sauve qui peut, les automobilistes n'ont même pas laissé la priorité aux ambulances. Ici sur Austin nous comptons sur des vents de 80 km/h. Toutes les écoles ferment plus tôt aujourd'hui pour se préparer pour la tempête. J'irai chercher Kim vers midi. Nous ne voyons aucun signe d'Ike pour l'instant, mais c'est quand même un peu inquiétant bien que nous ne serons pas trop touchés. Si nous restons dedans il ne devrait pas y avoir de problèmes pour nous autres "Austinites".

Lägesrapport

2008-09-11T09:49:00.010-05:00

Skolan fick ge sig, och nu är Kim tillbaka i sin gamla klass. Hon fick byta med en kille som blev jätteglad över att komma tillbaka till sin gamla klass. Vilket idiotiskt beslut alltså! Vi ser att Kim mår bättre efter flytten; hon är inte blyg när hon kommer in i klassrummet, och hon vet vad barnen heter eftersom de är hennes kompisar. Hon var jättenöjd att komma till skolan idag och sprang iväg hand i hand med Larissa. Nu kan vi pusta ut!

På tal om något helt annat så hade vi ett tjugotal gamar i våra träd på framsidan av huset. Det var ett djur som hade blivit överkört precis framför vårt hus som lockade de hit. Usch och fy! Det var första gången vi såg gamar på riktigt.

Ja, sen är det den där hurrikanen Ike som ska komma in över Austin på lördag eftermiddag. Som det ser ut nu befinner vi oss inte i mittenfältet utan mer i utkanten av Ike, men vi kommer säkert ha det blåsigt och regnigt. Kanske går strömmen. Därför ska jag idag ut och inhandla ett litet stormkök. Vi hade ändå tänkt att köpa ett för våra kommande campinghelger.

En händelserik dag - Une journée bien remplie

2008-09-07T21:14:00.018-05:00

Vi började dagen med att prata lite med mina föräldrar på skype. Efter det träffade vi Fabienne, Bob och Selma på Moonshine patio bar & grill, ett mycket mysigt ställe där vi åt en amerikansk brunch. Sen var det dags för flickorna att leka vilket de gjorde i Zilker Park. Där tog vi oss också en tur med det lilla tåget; för Kim och mig var det tredje gången, men det är lika kul varje gång.

Nous avons commencé la journée en parlant un peu avec mes parents sur Skype. Après nous avons retrouvé Fabienne, Bob et Selma au Moonshine patio bar et grill, un endroit très agréable où nous avons mangé un brunch à l'américaine. Ensuite c'était l'heure de jouer pour les filles ce qu'elles ont pu faire à Zilker Park. Nous y avons fait un tour avec le petit train, c'était la troisième fois pour Kim et mois, mais c'est aussi amusant chaque fois.

Nu var vi rejält svettiga och tittade avundsjukt på alla som badade i naturpoolen Barton Springs. Våra vänner har en pool i deras grannskap så vi beslutade oss för att åka dit och bada. Det var härligt och verkligen svalkande! Sen blev det pizza och öl vid poolkanten, och inte nog med det så hann flickorna äta glass och leka lite på Selma rum innan vi gav oss iväg. Kitty somnade som en stock i bilen på väg hem, och Kim var också helt slut efter denna händelserika dag. Tänk så mycket trevligt man kan hinna med att göra på en och samma dag!

Aprés ce tour nous étions tous en sueur et regardions jalousement les gens qui se baignaient a la piscine d'eau douce de Barton Springs. Nos amis ont une piscine dans leur residence donc nous avons décidé de tous y aller pour nous baigner. C'était appréciable et vraiment rafraichissant! Après c'était pizza et bière au bord de la piscine et non sans reste les fille ont même eut le temps de manger une glace et de jouer un peu dans le chambre de Selma avant qu'il ne soit l'heure de partir. Kitty s'est endormie profondément dans la voiture sur le chemin du retour et Kim aussi était bien fatiguée de cette journée bien remplie. Imagine tout ce qu'on peut faire d'amusant dans une seule et même journée!

Vi är på krigsstigen

2008-09-05T17:18:00.009-05:00

Det är lite argt i familjen Roux. Vi är upprörda för att Kim har flyttats från sin klass till parallellklassen MS2 utan att vi har meddelats detta. Först verkade allt gå bra, men nu har Kim börjat prata om att hon vill gå med sina kompisar igen och att de andra barnen inte vill leka med henne. För det är inte så att de har mixat klasserna utan det är tre barn från Kims gamla klass som nu är i MS2. Idag har det blivit många mejl skrivna till lärare, rektor och föräldrar som också har fått sina barn flyttade. Barnen har ju inget gjort. Hur förklarar man för dem varför de inte får gå med sina kompisar längre? De har, enligt min mening, blivit totalt överkörda. På onsdag ska vi ha möte med rektorn, och det verkar som om fler föräldar vill vara med. Jag börjar faktiskt se fram emot detta möte. Det ska bli intressant att få skolans förklaring (som jag för övrigt inte kommer att acceptera vad det än är).

Nu ska vi till Cody och Juan som bjudit hem oss på venezuelsk middag. Det ska bli spännande att smaka, och jag ska dricka både ett och två glas vin för mina nerver behöver lugnas ner lite.